Hoppa till innehåll

Pranayama i Rom

  • 50 nyanser av mig
  • Pranayama

Författare: Marika

Fåglarna har talat

Den 20 januari 2024 Av Marikai Senza categoria2 kommentarer

Lördag. Helg på denna konstiga vecka späckad av tråkigheter och knasigt väder (kallt/varmt/kallt). Går ut tidigt på morgonen med hunden som vanligt och för andra gången den här veckan har jag en fågel som stirrar stint på mig. Bortförklarade det som en naturlig del av parken, vi går i, där den en dag hoppade framför …

Fortsätt läsa Fåglarna har talat

Leka mera

Den 19 januari 2024 Av Marikai Senza categoriaLämna en kommentar

När allting dundrar på och bara blir svartare och svartare i mitt huvud då behöver jag leka. Idag lekte jag med kamera och mobilkamera. Mobilkameran vann. Eller så är det jag som inte kan ställa in den nedrans kameran kanske. Men mobilkameran inte bara vann utan jag har ju även en app på mobilen som …

Fortsätt läsa Leka mera

Får man lov?

Den 18 januari 2024 Av Marikai Senza categoria2 kommentarer

Fick veta i morse att någon, i Sverige, som jag bryr mig om är sjuk. Ja, vi vet ju ännu inte hur pass allvarligt det är. Fast skiten sitter där ju. I urinblåsan. Får man lov att säga att man är trött på kassa besked? Får man lov att tycka att allt liksom bara känns …

Fortsätt läsa Får man lov?

Blågrön onsdag

Den 17 januari 2024 Av Marikai Senza categoria1 kommentar

Sakta sakta börja sorgsamheten ge med sig. Ilsket skriker larmet, varje morgon klockan 7, att jag är en idiot och därför bör behandlas som sådan för att jag ska ta mina mediciner och inte strutta runt och leka duktig frukostfixare. Som på värsta hotell. Fast i lite mindre skala då. Vännen som jag bombade med …

Fortsätt läsa Blågrön onsdag

Blå tisdag

Den 16 januari 2024 Av Marikai Senza categoria3 kommentarer

Det var blå måndag igår. Inte visste jag det där jag gick som ett lesset spöke. Vaknade till och med med den där känslan av att jag aldrig någonsin kommer dit jag vill. Att jag inte kan vara varken här eller i Sverige. Att livet liksom är kört. Allt är kört. Min kompis, som jag …

Fortsätt läsa Blå tisdag

Vi kan skylla det på chemo-hjärnan

Den 15 januari 2024 Av Marikai Senza categoriaLämna en kommentar

att jag vaknar som vanligt till hundens smågnällande och går till toaletten för en snabbkiss innan jag drar på mig något och beger mig ut med honom. Då slår det mig att jag ju har en röntgen den 1 mars. Nej! Utan att titta på kalendern skriver jag ett nytt mail till yogakursen och säger …

Fortsätt läsa Vi kan skylla det på chemo-hjärnan

Skriv nu då för f….

Den 14 januari 202414 januari 2024 Av Marikai Senza categoria2 kommentarer

Jag fortsätter att plocka ner lite tavlor efter hand. Där jag har något jag vill sätta upp. En son ser det. Undrar varför. Jag vill ha mina saker här. Han tycker att jag är en gnällspik. Jag-är-en-GNÄLLSPIK. För att saker försvinner när jag inte är här. För att folk använder mitt hem som nödtoalett. För …

Fortsätt läsa Skriv nu då för f….

Tanka medmänsklighet

Den 13 januari 2024 Av Marikai Senza categoriaLämna en kommentar

Var på lunch hemma hos C och R. Underbart skönt och utan pretentioner. Som vanligt. Vi pratade i timmar. Deras förstående är guld för mig. Deras synpunkter sätter saker i en annan dager. Att jag inte såg saker som de var eller kanske snarare blundade för dem för att klara av dagen med mina barn …

Fortsätt läsa Tanka medmänsklighet

Landa i tillit

Den 12 januari 2024 Av Marikai Senza categoriaLämna en kommentar

Så svårt. Gilla läget. Bara acceptera saker för att se vad som komma skall. Gör det ändå. Låter funderingar vara funderingar. Helt plötsligt har jag fått klart med och bokat yogakursen online. Hängt upp ljusslingan (den lättaste grejen). Varit och frågat om rättigheter = har inte dem i detta fallet och de som talar överklagande …

Fortsätt läsa Landa i tillit

Jag och fåglarna

Den 11 januari 202411 januari 2024 Av Marikai Senza categoria4 kommentarer

Ibland vill man inte tro det där att man är vakad över. Varför skulle någon, även om död, ha tid att skicka lilla mig tecken genom fåglar? Ser det. Noterar det. Säger äsch och ruskar på axlarna. Lite konstigt är du ju allt ändå. Jag har skrivit om det här. Att en talgoxe tittade på …

Fortsätt läsa Jag och fåglarna

Inläggsnavigering

Äldre inlägg
Nyare inlägg

Senaste inläggen

  • Helgen som gick
  • Tacksam över att kunna vara tacksam
  • Musikonsdag #121
  • Vissa går. Andra får stanna kvar.
  • Äntligen!

Senaste kommentarer

Profilbild för Anna i PortugalAnna i Portugal om Helgen som gick
Profilbild för UlrikaUlrika om Helgen som gick
Profilbild för dependablepersonab9ab116964dependablepersonab9a… om Helgen som gick
Profilbild för MarikaMarika om Tacksam över att kunna vara…
Profilbild för Anna i PortugalAnna i Portugal om Tacksam över att kunna vara…

Arkiv

Blogg på WordPress.com.
  • Prenumerera Prenumererad
    Pranayama i Rom

    Har du ett WordPress.com-konto? Logga in nu.

  • Pranayama i Rom
    Visa webbplats i Läsare
    Hantera prenumerationerRegistreraLogga in
    Rapportera detta innehåll
    Minimera detta fält
Laddar in kommentarer …