När jag är ledsen behöver jag rulla mig ordentligt i eländet för att sen kom upp på benen igen.
Idag gör jag det.
Min stora pojke kommer hem med en anmärkning igen; han har ”latat sig” hela morgonen istället för att jobba på italiensk lektionen…jaha, tänker jag, är det därför de vill att vi ska söka stödlärare…
Sen säger pojken på kvällen att läraren sagt en dag att en i klassen helt säkert kommer att bli kuggad (ja, här kan man få gå om en klass även på lågstadiet).
Häromdagen sa samma lärare till mig att min son är ”den sämste i klassen didaktiskt sett”…
Ett plus ett blir två…eller…
Jag har aldrig varit bra på matematik så därför lägger jag till en Liz till.
Då blir det tre.
Så rullar jag mig lite till innan det är dags att slå näven i bordet.
Pranayama i Rom 
Åh, Liz är verkligen mästarinna på sång. Och jag bli också ledsen när jag läser om din pojkes totalt oempatiska lärare. Fy. Jag hoppas att den där näven kan åstadkomma resultat! Jag hejar på. Kramar!
GillaGilla