Det blev ingen musik på vårt bröllop.
Mannen hade förberett ett kassettband med våra gemensamma favoriter.
Men vi kom sent fram till den avlagda gamla kyrkan i centrum.
Det var bara några dagar kvar till jul och regnet öste ner.
I Rom är detta två saker som gör att det blir fullständig panik i trafiken.
Mina föräldrar som var i bilen tittade sig förskräckt omkring.
Vi kom sent fram och det fanns ingen tid att bråka om vår musik.
Den borgerliga vigsel-förrättaren hade minsann ingen tid att spilla.
När de flesta av våra gäster anlände var vi redan gifta.
Idag kan vi inte längre hitta det där kassettbandet.
Fast jag vet att det ska finnas någonstans.
Men helt säkert fanns den här med.
Inte heller kan bandet ha varit utan den här.
De tillhör båda vår gemensamma musik-skatt.
Gifta blev vi ju ändå.
Stora pojken var med…fast inte så stor då…
Visst hade Vår musik suttit fint.
Pranayama i Rom 
Vilka fina minne!
GillaGilla