Inte är vår semester tråkig på något sätt.
Just som jag tror att barnen aldrig mera kommer att följa med mig på mina promenader som de gjorde i fjor så får jag ett; ja men okej då!
Visserligen med armarna uppgivet hängande som om de vore apungar och inte mina barn…fast det kanske är samma sak…
Visserligen kom de ihop sig för någon bambukäpps skull redan i början av promenaden.
Men sen.
Sen kom de på det där med kojbygge igen.
En förbipasserande man stack till dem lite snören och rep som han hittat.
Det blev en meditationskoja till mig…
I morse, vi sex tiden, var jag helt enkelt tvungen att prova den.
Det var fantastiskt fint.
Fast jag fick hänga min meditationssjal för. För ett tu tre badade allt i sol.
Ljuvligt!
Pranayama i Rom 
Men så härligt säger jag bara!
GillaGilla