Persikotiden är inte slut än, här i Italien.
Underbart tycker jag som är helt såld på denna frukt.
Den liknar inte alls den där persikan man kan köpa på ICA eller Coop eller vadduvill i Sverige.
Nej, den är saftig.
Ljuvlig.
Mjuk.
Söt och sur på samma gång.
Den bara försvinner i munnen.
Jag har den på morgonyogurten.
Till gröten.
I vinet.
Efter middagen.
Ö v e r a l l t!
Upptäcker andra sorter.
Återupptäcker gamla sådana.
Barnen delar min passion.
Vi fyller snabbt på förrådet när det tar slut.
Ja, snart är det ju helslut.
Det vet jag.
Så är det varje år.
Man får tanka och bli full när så länge det bär sig.
Pranayama i Rom 
I hear you! Mums!
GillaGilla