Fast hon ingen hund har längre.
Lite lite gladare blir jag, fast surheten följer med lite till.
På väg hem till min väntande valp går jag förbi hundtvätten som visar sig ha all tid i världen och dessutom är en trevlig vegetarian som vill bli vegan och bara älskar djur över allt annat.
Han berättar om hur han studerat i London och om hur han vet att de i Sydamerika är helt överlägsna Italienarna på hund-kultur.
Han försöker blåsa liv i vårt kvarters hund-tvätt och trimning.
Tre ägare har stället bytt på ingen tid.
När han tvättat, fönat och borstat min valp färdigt under min assistens, då han är väldigt noga med och visa på alla produkternas naturlighet, bjuder han på en fruktkaramell och en borste till levande pälsar.
Sen tar han kort på mig och min hund.
Bilderna ska in på FB.
Det är en så trevlig stund att jag inte tvekar en sekund, väl hemma.
Klickar på gillar knappen.
Delar sidan.
Tipsar mannen.
Sådana människor måste få uppmuntran.
PR kallas det väl?…
När jag sitter där framför datorn får jag två mail.
Ett från mannen med andra lägenheter han hittat på nätet.
En verkar gudomligt lik det jag letar efter.
I morgon ska jag ringa.
Ett mail är från meditations utmaningen jag skrivit in mig på.
Deva Premal och Miten.
Idag handlar det om Moder Jord.
Det finns en video med.
Underbar!
Sen är det jobb och efter jobb får jag hemmagjort vaniljpulver av vackra, pyssliga mamman.
Vaniljpulver som jag hittat i bra recept på senaste tiden men inte vetat var jag skulle hitta det, då bästa eko-affären inte verkar erbjuda det alls.
Då, mina vänner, kan jag lugnt säga att mitt sura går över till glädje.
De man söker får man.
Går man omkring och är sur får man surhet.
Yes!