Blogga varje dag 51
Ja, det är jag igen.
Wish.
Hunden i huset ni vet.
Eller lägenheten om man ska vara petig.
Jag har ju en del saker jag undrar över.
Sådana som är lite frågeteckensaktiga för min del.
Som till exempel att matte går omkring och säger: ” den där bouganvillen på köksbalkongen…den är död. Den ska bort!” och sen står den bara där med sin grävgoda jord. Kvistarna sen…de river så härligt i tandköttet så ni kan inte ana.
Ja, det är liksom det jag inte förstår; vad fanns det för anledning och bli så sop-tokig för det.
Dessutom fick jag inte vara med och jaga kvast…
Skumt!
Sen är det det där med rullning.
Jag rullar mig alltså ute för att jord och blad ska ta bort ohyra.
Då badar de mig när vi kommer hem.
Why?
All god doft försvinner dessutom till förmån för den där konstiga doften som alla gottar sig åt i min familj…
Så var det minsann inte där mamma bor.
När man så där halvglad efter doft borttagningen smyger in under matte och husses säng då kryper matte efter med den där blixtrande grejen.
Sa jag inte att jag ville sova kanske???
Jag tror mig ha förstått att alla ska hjälpa till när dammsugare och olika trasor åker fram.
I alla fall far mina bröder igång och stökar runt.
Men jag då?
Jag blir fråntagen finaste trasorna omedelbart.
Hur tycker de att jag ska vara lite nyttig här då?
Ibland när jag jagar dammsugaren som allra bäst och skäller mitt högsta….
ni vet annars hör ju dammisen inget alls så som den går på…
Ja, då händer det att matte förvisar mig till transportburen…
fast med stängd grind…inte som när jag själv kryper in för att vara lite själv…
Näää, jag förstår då verkligen inte de här människorna.
Gör ni det?
Pranayama i Rom 