Människan är ett konstigt djur som gärna vill mixtra och manipulera.
Helst med sina fyrbenta vänner.
På hotellet bor det just nu ett par med en engelsk Bulldogg- hona med det vackra blom-namnet Margherita.
Man hör när hon kommer för hon låter som en dåligt avkalkad kaffekokare.
Man kan undra hur de tänkte som ägnade år av experimenterande för att avla fram en nos som inte riktigt fungerar.
Stackars Margherita som just upptäckt hur skönt det är att gå omkring i vatten vågar inte släppa loss helt och simma.
Kanske inte så märkvärdigt med tanke på att andning är så skral.

Det får mig att börja fundera över hur otäckt det är att inte kunna andas som man ska.
Jag fick ju en känning av det med den fulaste hostan någonsin i våras.
Visst har jag varit med om förkylningar då näsan är så täppt att man andas munnen torr.
Men detta var så gräsligt, att inte få luft på något sätt gav mig panik känslor.
Helt plötsligt förstod jag att min svärmor sovit bredvid en syrgastub i många år.
Astma är inget att leka med.

Andningen som är sååå viktig. Inte bara i yogan.

Livsviktig.
Så trycker man ihop en hundnos så att den inte bara får andningssvårigheter men även problem med sår i alla de där vecken, som ägaren upplyser mig om.
Det kan väl ända inte vara riktigt schysst???

Ska jag säga som har en hund med så lång rygg att den är känslig och berså korta att de inte funkar så bra som stötdämpande heller…

Fast han kan ju andas och det är bra.
Annars skulle han inte överleva i värmen med all den päls han bär omkring på.
Så nog är det nog att välja andningen framför kortare rygg.
Tänker jag.

Idag dök Margherita efter en utav sina älskade stenar.
Faktiskt fixade hon det.