Stunden på min yogamatta

Det finns ingen anledning att bli irriterad. 
Bara försöka se positivt på att man, om man inte stänger dörren, måste ha den här utsikten när man nästan(äntligen) går upp i brygga.

Det är bara att tänka att det är yoga det med.
Och att han verkar gilla Savasana bäst.
För det är då jag får vara ifred. 
Ingen nos i ögonen. 
Inget försökt till ”matte-underkastelse”…eller andra pilskheter.
Kanske vill han bara tala om att jag glömt ta av mig glasögonen.
Ja, så är det nog…
Vissa asanas förstår han bara inte. 
Det ser jag ju lång väg. 
Tankarna går tillbaka till den där sommaren för sex år sedan då svärfar fortfarande hade det där huset vid havet och jag trodde att jag skulle smyga upp och få vara själv på min matta i trädgården. 
Trodde var ordet. 
Sen tänker jag att det är ju helt okej. 
Det är yoga det med. 
De är ju med i min värld de med.
Både dom med och dom utan päls
Och min stund på mattan som är så helig. 
Den som hjälper mig att tanka ny energi.
Den får jag ju i alla fall.
Även om den inte alls blir som jag tänkt.

3 reaktioner på ”Stunden på min yogamatta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s