Back to reality.

Dimper ner igen i verkligheten. 
Min verklighet i Rom; 
Den som gjort sig påmind då jag satt och funderade på vad jag skulle ha i min lilla resväska och huvudläraren ringde om stora pojkens ”kanske ” förestående kuggning.
(han har liksom fem/sex ämnen att ta igen. Suck!)
Den som knackade hårt på dörren om minstingens hot om kuggning i italienska då jag satt på tåget mot flygplatsen. 
Man får liksom inte vara ifred bara för att man åker till Zürich. 
Det hjälper inte hur mycket man än säger att det inte är en nöjestur men tvärtom jobb, jobb och jobb igen. 
Man får liksom viska med att vi för allt i världen skrattade också.
Minglade med ett och annat glas i handen.
Åt god mat i trevligt sällskap från hela Europa och upptäckte att en kvinna från Lund, som numera bor i Paris, har tankat på min lilla bensinmack ute i tjotahejti som inte längre finns.
Fick otroligt mycket peppning och input och allt vad det heter av ljuvliga föreläsare.
Lekte turister i hela två timmar med alla vad som tillhör i form av fotografering, upp och ner från bussen och guideledarens prat som glöms bort till hälften ungefär.

Istället försöker man vara högröstad när man intygar att vi faktiskt mest satt på rumpan  och lyssnade på stela stolar som gjorde våra bakdelar fyrkantiga.
Vi skrev och skrev för att kunna delge allt det fantastiska vi varit med om till våra hemma varande kolleger.
Hjärnorna ansträngdes för att sedan minnas och kunna överföra och delge och vara professionella i största allmänhet.

Ja, ni som känner mig vet vid detta laget att jag ju gör allt för att suga ut det bästa.
Jag vill ha den där ”läshunden” som människan från Åland pratar om.
Jag vill bomba mina elever med ord som gör att de kommer att bli världsmästare i att skriva och läsa, som läraren och författaren säger.
Jag vill läsa spännande böcker som tex den manlige författaren som höll oss supervakna en galet lång stund.

Nu ska jag alltså sätta mig ner och få ihop allt detta.
Önskande att mina söner haft både läshund och den där läraren som sina tidigare skolupplevelser.
Innan de blev less och blasè.
Välkommen tillbaka…
till det riktiga livet!

9 reaktioner på ”Back to reality.

  1. Känner igen ditt inspirationsbubbel! Det är otroligt nyttigt OCH roligt att få umgås med och vara i sammanhang med människor, som brinner för sin sak. Det tänder glöden hos en själv!

    Jag, som biblioteksmänniska, skulle också hemskt gärna införliva en läshund i verksamheten. Och/eller ta hjälp av andra suveräna sätt att väcka läslust och kunskapshunger hos barn och unga. Det är ett rent slitgöra idag att få unga att hållas ”på läsbanan”. Oftast är det ju resurserna som sätter käppar i hjulet, men ibland glömmer vi bort att det går att göra skitmycket i det lilla också. Ja du ser, nu går jag igång! Keep up the good work, Marika, och glöm inte att du kan göra så mycket mer än du tror!
    KRAM

    Gilla

  2. Jag var tvungen att googla på läshund. Har inte hört talas om det. Men det låter onekligen som ett fantastiskt hjälpmedel.
    Kanske kan man ha en prathund också. En sån som lyssnar när man bara behöver tjata av sig om sånt som folk blir trötta i huvudet att lyssna på. Sån borde jag skaffa mig.

    Så blev jag nyfiken på den manliga författaren!
    Härligt med inspiration=))

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s