för överlägsna lärarsamtal som bara utmynnar i min smärta som misslyckad mor?
Varför överhuvudtaget gå ut med en jävla hund som biter pudlar istället för att bara låta veterinären ta de där förbannade kulorna som är enbart till besvär?
Varför kan inte min tioåriga yogapractise göra så att jag kolungt levererar det jag vill ha sagt utan att böla som en gris?
Varför drar jag inte bara täcket hårdare över huvudet utan att ens säga adjö och med mobilen avstängd?
Pranayama i Rom 
Jag vill bara ge dig en stor KRAM Marika! ❤
GillaGilla
Tack! ❤
GillaGillad av 1 person
Åh det låter eländigt allt som det gör när man bakar ihop det till en enda kaka! Men allt för sig är nog hanterbart; lärarsamtalen får du skapa dig tjockare skinn inför. Helt enkelt. De ska ju gå i skolan några år till. Hunden – tja, där har jag inga råd, hundlös som jag är. Yogan – jag är på mitt 17:e år och gråter ändå till och från, det blir inte enklare helt enkelt. Men du vet ju att det vänder. Förr eller senare.
Skickar kraftkramar idag!
GillaGilla
Jo jag vet! Det är bara eländigt när allt är färskt. Förresten gjorde andra hundägaren fel, det har han själv sagt också. Tack för kraftkramarna!
GillaGillad av 1 person
Jag läser och kramar om!
GillaGillad av 1 person