Jag går dit med hunden nästan varje eftermiddag.

Till den ihopkokade parken som egentligen är privat mark.

Inte vår.

Folk har bara burit dit och planterat träd.

Lånat gräsklippartraktor och kortat ner det vilda gräset.

Kört dit småsten till gångarna.

Sakta men säkert har denna oas byggts upp till allas vår glädje.

Men på sista tiden har oron byggt upp istället.

I form av staket och skyltar.

Det pratas om byggande.

Det fantiseras om en väg tvärs över parken som ska knyta samman två vägar.

Man vet ju säkert att alla vägar bär till Rom men sen blir det en enda soppa som jag går vilse i var och varannan dag. Vi behöver säkert inte en gata till. Eller?

Som sagt så är det bara oroväckande skvaller än så länge.

Men det dyker upp arbetare från kommunen som sågar träd och går planeringsrundor.

Detta tillsammans med skyltarna ger oss inte direkt någon ro.

INPS (det nationella institutet för social trygghet)

😳