Det finns så mycket i det där att leda vänner runt i en stad man både hatar och älskar.

• Som skratten när en vän som inte är van att åka tunnelbana glömmer att ta sin biljett när den kommer ut från maskinen stämplad utan bara traskar rakt genom plexiglasdörrarna som sedan stängs och biljetten sitter kvar på andra sidan. Det är svårt att hålla tillbaka bubbelskrattet även när hens livskamrat blir vansinnigt arg och skäller medan hen försöker få en äldre man att ge hen biljetten som vi inte kan nå från vår sida och sedan lyckas med en yngre förmåga. Denne man räcker snällt oss biljetten över dörrarna med ett stort leende.
• Att sen turas om att stötta varandra och se upp för hål i gatan och illaliggande kullerstenar.
• Att promenera både i Colosseum och på Forum Romanum under prat om allt det förfärliga som försigick där inne.
• Att man kan fota lite ur fågelsynpunkt, för att man ändå har så många foton fulla med turister.
• Eller att bara i största allmänhet ta kort från Palatinens trädgårdar som man aldrig gjort innan.