Alla talar om superkvinnor en dag som igår.

Jag läste uppräkningar av berömda starka kvinnor.

Någon höjde rösten för de svaga och utsatta kvinnorna.

Jag köpte tulpaner åt mig själv och tuggade i mig en extra bit choklad i jagandet av son, som avvikit på riktigt från skolan igen, och bokade in en yinyoga lektion till idag.

Idag,  min systers födelsedag.

Då börjar jag tänka på det där med självkänsla.

Att det liksom gått i arv i vår familj med dålig självkänsla.

Främst bland tjejer då.

Googlar och hittar att allt stämmer in på mig. Förmodligen även på min syster.

Helt säkert stämmer den på min mor.

Det vet jag även om det var svårt att tro då hon gärna delade ut felen till andra.

Men så här står det ju;

Effekter av låg självkänsla är:

• självkritisk
• har negativa glasögon och negativa tankemönster
• jämförelse med andra
• har svårt att ta emot beröm
• höga krav på perfektion
• känner sig som en bluff (”När ska de komma på mig?”)
• känner oro inför utmaningar och förändringar
• Svårt att anta nya utmaningar och känner stress

Har man en narcissistisk personlighet i kombination med låg självkänsla kan man ”blåsa upp sig” som en ballong och bli för självsäker samt projicerar ut sina egna negativa sidor på andra för att själv känna sig perfekt. Man har svårt att acceptera sina svagare sidor och blir kritisk mot andra istället.

Ja, jag minns tydligt den där gången då min systerdotter presenterade sig med sprillans nya bröst. Att mor sa att hon aldrig skulle ha gjort något sådant även om hon alltid varit så ledsen för hur hon såg ut.

Jag blev lite chockad där, då min mamma alltid setts som vacker av alla.

Men sen förstod jag vad det var. Våra gemensamma nämnare. Både min syster, jag och min mor hade: små bröst, smala axlar och stor rumpa.

En gång smågnabbades vi om vem som hade störst rumpa. Jag vann. Ha ha ha!

Högsta pris kammade jag hem som också redan var snedast. Lite surt.

Jag har jobbat och jobbar med den där otroligt snäva bilden av mig själv. Jag som fått gratis större bröst måste ändå kämpa med resten.

Därför plågar jag er nu och kanske för all framtid med selfies för att själv se (där av selfies he he!) och bevisa för mig själv att ”så jäkla illa är det inte”.

Att sen få rätt med den där andra biten som handlar om att tro att man är sämre än andra hela tiden…den ja, den  får yogan och meditationen hjälpa mig med.

Så ska ni se att jag kanske blir klar till min åttioårsdag.

Och saker som kan göra ens dag får ni i morgon.

Idag vill jag sjunka lite mera ner i dessa funderingar.