Min trädgård. Min oas. Det är här jag hittar alla sniglarna, ser alla spindlarna. De som påminner mig om att ha tålamod. Se tiden an.

Jag som bara vill skynda mig till nästa etapp. Få slut på den här rörig skolavslutningsfasen. Veta var mannen ska ta vägen på jobbet. Bli klar med sönernas öde i italienska skolvärlden.

Jag som bara vill ha det lugnt och skönt, vrålar igen ur mitt sårade djup. Ångrar mig därute i trädgården. Tar min frukost där istället för på baren som var överenskommet med en son som slog bakut.

Hela min trädgård säger att jag måste ta det lugnt. -Ett steg åt gången, som mannen säger när jag vill rusa iväg och lösa allt. Mannen som vanligtvis brukar jaga upp sig.

Då tar jag bilder igen på det gröna mitt i betongen. Min klick grönt full av sniglar och lugn.