Aldrig någonsin hade jag väl kunnat tro att jag skulle bli en sköldpaddsuppfödare.

Aldrig hade jag trott att det skulle bli så många.

Eller jo, jag vet ju att en sköldpadda lägger massor av ägg för att bara några överlever. Men det trodde jag inte skulle vara fallet med mina sköldpaddor i fångenskap.

Det lullar förvisso runt i full frihet i min trädgård, får äta av mitt gräs plus sallader och frukt de får av mig. Ändå tänker jag att de borde känna sig lite låsta här. Vad vet jag egentligen vad en sköldpadda känner?

Hur som helst kommer det upp nya bebisar varje år från jorden i augusti/september.

Jag hinner precis plocka upp den första innan hunden är framme. Han tycker att de är helt underbara leksaker. Lagom stora att ha i munnen liksom. Det är bara det att de inte klarar detta. Särskilt inte när han sätter i tänderna när någon av oss, tråkiga människor, hotar med att ta leksaken ifrån honom utan att erbjuda godis istället.

Nej, aldrig hade jag tänkt att detta kunde bli ett problem varje år.

Läser i Solöga igen…ja, jag är helt frälst på det djur och natur säger oss ; Ta det lugnt och ta ett steg i taget. Ha inte för bråttom. Min gåva till dig är att du bär hela världens visdom inom dig. Förutom det uppenbara att inte ha för bråttom så handlar det här om att söka svaren inom dig själv, istället för på ett yttre plan. Ge dig tid till att lyssna inåt.

Hmmm!

Inte så lätt när man gärna vill vända blad för att se vad som händer nu. Har dessutom fler i min närhet som gärna vill ha saker gjorda igår.

Lyssna inåt…jo, men vem vill ha mina bebisar?? Kastar ut en vädjan på FB. Någon svarar. Det här kanske är en business…Nej, går ju inte dessa djur bor ju hos mig helt illegalt. Bebisarna är ju också illegala. Fast söta.