Jag poserar

Jag känner mig alltid sjuk på något sätt när det är dags för, numera, årskontrollen. Är helt övertygad om att det friskaste bröstet gör ont (obs; det gör nästan aldrig ont när man är sjuk på riktigt!), att något i min lever eller gallblåsa, eller vad som, är rysligt fel. En timme innan måste jag få ner en liter vatten på tjugo minuter. Efter det hostar jag. Var väl det jag visste! Det sitter något skit i lungorna. Fast det får jag vänta med att upptäcka tills på måndag kväll. Suck!

Sen ligger jag där på ultraljudssängen. Sprutflaskan med gel är nästan slut och sprutar mig lite i ansiktet också. Visst måste detta vara ett omen? Alltid alltid stannar de till, oberoende om det är en gammal eller ung läkare, och gnuggar med manicken i geggamojan lite extra på något ställe. Då målar jag svarta bilder i det redan svarta rummet. Var väl det jag visste!

Vid mag-ultran måste jag hålla andan och blåsa ut, hålla andan och blåsa ut medan jag poserar som värsta skulpturmodell. Ja, jag tänker skulpturer för jag var ju på Galleria degli Uffizi i Florens och såg de där snyggingarna som helt säkert gjorde yoga…kanske inte med eldsläckaren…men vad vet jag…

20180929_1709481883876584.jpgfullsizeoutput_3b98fullsizeoutput_3b92.jpegDet ser kanske inte så tjusigt ut där jag ligger och blir nersmetad med gel, som jag inte förstår hur det kan stanna kvar fast läkaren ger mig tonvis med papper att torka bort det med, men allt är i alla fall bra.

Sen sitter jag där och lyssnar på pekfingervalsen som verkar aldrig ta slut. Läkaren har redan sagt att allt är bra men han måste ju skriva ner rapporten som jag ska ta med mig till min onkolog. Jag hinner både klä på mig och studera rummet bättre. Ultraljudsmaskinen är en samsung. Som min telefon. De kan kanske kommunicera med varandra. Eller inte.

Sprutflaskan ligger lite snett utan själva sprutgrejen. Måste kastas. Nästa patient slipper få gel på hakan. Skönt!

Läkarens jacka hänger bakom honom. Beige. Kunde jag ha slagit vad om.

Så småningom tar knattrandet slut och jag får gå ut och betala min del.

Resten sköter försäkringen.

Jag får rapporten i min hand efter åtskilliga namnunderskrifter. Vet inte alls vad jag skrivit på. Det går på löpande band.

Okej, jag kanske donerat hela mig till läkarvetenskapen. Allt är ju bra så då gör det inget.

2 reaktioner på ”Jag poserar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s