Där fick jag!

Regel nummer ett när du ska på undersökning på onkologiska avdelningen; se frisk ut!

Jag börjar min snoriga torsdagsmorgon med att försöka dölja blå trötthet och piffa till utsuddade ögonbryn. Tar två ”roliga” bilder för ett inlägg till min blogg som jag har i huvudet. Ska gå dit och ta min onkolog på sängen; nu räcker det! Jag är frisk. Släpp mig!

Tar bilen och kör till närmsta tunnelbanestation. Det tar fem minuter. Sen letar jag parkering i fyrtio minuter. Svettas som en bergsbestigare och lyckas klämma in min lilla bil i parkeringen som hör till tunnelbanan. Kämpar som ett djur med parkeringsapparaten som inte verkar vilja skriva ut någon biljett hur jag än försöker. En städare förbarmar sig över mig och säger att man måste lägga på 1,50 euro exakt. Varken mer eller mindre. Hmmm! Konstigt system som det inte står något om någonstans. Det finns inte ens skyltar som säger var apparaten finns. Däremot går det ganska många parkeringsvakter och sätter böter därinne. Hmmm igen!

Regel nummer två när du ska på undersökning på onkologiska avdelningen; ta bussen till tunnelbanestationen och låt bilen stå hemma!

Jag ska ”bara” ta en tunnelbana och en buss. Kommer en halvtimme för sent. Blir nerskickad från avdelningen som jag alltid haft svårt att hitta till mottagningen där jag startade min karriär som cancerpatient. Där får jag ett ditskrivet nummer på en avriven papperslapp och ombedes vänta därute. Folk väntar därute som haft bokad plats sedan en och en halv timme. En sjuksköterska är sjuk. Vi får vänta.

Vet inte hur länge jag sitter i väntrummet/korridoren. Otaliga pusselmatcher (bara testar då min hjärna inte klarar att läsa bok) och några wordfeudsdrag blir det åtminstone innan jag blir inkallad.

Där inne upptäcker jag att jag fått en ny onkolog. Mina två stofiler som kunde noll om datorer har gått i pension. Hon suckar när hon måste skriva allt från början. Hittar min pappersmapp efter att först ha haft en annan patients mapp framför sig. Äntligen blir min adress ändrad. Jag flyttade ju för tre år sedan. Sedan fortgår en inskrivning av mina provresultat i dataregistret medan hon pratar emellanåt med den sjuka sköterskan som med jämna mellanrum går in på toa och kräks. Jag får, mellan samtal till ett antal kollegor, knattrande på datorn och frågor om min hälsa, veta att sjuka sjuksköterskan inte vill bli undersökt av min nya läkare. Inte heller vill hon ringa sin man, som jobbar med kirurgerna på samma sjukhus, för att åka till akuten. En sjuksköterska som inte vill bli undersökt… ingen bra reklam tänker jag där jag sitter och väntar.

Så läser min läkare något hon inte gillar i en utav utlåtandena. Jag fattar ingenting. De sa ju att allt såg bra ut. Hon undersöker mina bröst och lyssnar på mina lungor samt klämmer på, min av luft från förkylningen uppjästa, mage. Konstaterar att jag är förkyld och ber mig klä på mig igen. Jag frågar om jag verkligen ska fortsätta så här. Det har gått sju år. Jag mår bra. Då släpper hon bomben; jag måste göra en hel rad undersökningar och sen komma tillbaka igen. Hon är inte alls nöjd. Inte alls!

I chock går jag ut med en ny ”riktig” nummerlapp och en handfull recept för att boka hela skiten. Jag ska tillbaka den 18 oktober, den 30 oktober och sen sist den 12  december då hon vill träffa mig igen. Jag ska dessutom se till att göra alla blodproven där jag brukar göra dem innan den 12 december.

Allt annat än fri. Kanske blir jag aldrig det igen. På buss och tunnel rinner mina ögon. Fattar inte om det är för förkylningen eller ilskan. Jag har turen att sitta bredvid en dam med en söt pudelfröken på tunnelbanan och det hjälper lite. Damen önskar mig en trevlig fortsatt dag när hon stiger av. Det bästa denna dag.

Hemma äter jag gårdagsrester, fixar lunch till en unge, tar en kopp kaffe och lägger mig för att vila. Jag vaknar en och en halv timme senare. Min hund behöver gå ut. Ute i duggregnet tar jag ett beslut; om det visar sig att ingenting är fel på mig i alla dessa undersökningar  så bokar jag inga fler kontroller. Klart slut!

Regel nummer tre när du ska på undersökning på onkologiska avdelningen; avboka om du är förkyld!

20181011_0809051629056383.jpg20181011_0808371383257746.jpg

3 reaktioner på ”Där fick jag!

  1. enaningomyoga

    Bra med ordentlig uppföljning. Håller alla tummar jag har att allt är som det ska och det tror jag att det är 🙏🏻

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s