Oändligt älskad

När jag sitter på parkbänken och umgås med mina tantkompisar…(alltså, vet inte hur jag kunde få för mig att de är så unga som sjuttioplus. Några är över åttio och några väldigt nära åttio. Borde ha kunnat räkna ut det då flera av dem talar om barn i min ålder)…då landar det en nyckelpiga på mitt ben.

wp-1624301265615.jpg

Naturligtvis måste jag kolla det i Solöga boken; Någon tänker på dig med kärlek. Min gåva till dig är att känna dig älskad.

Jo visst vet jag väl det. Bara så segt att känna det emellanåt. 

Ibland vet jag inte ens om jag är älskad som mamma. Hör hur ni skriker; hur kan du säga så? Men jag lovar när man blir påmind, igen, om hur man tvingade sina barn till psykologen istället för till kompisarna i parken då är det svårt att känna att ens barn kan älska en trots att man vet att de gör det…någon gång då och då i alla fall.

Fast det är klart sen kommer de och ber om tips på kräm man kan smörja på alltför solbrända ryggar eller ger mig en go kram bara så där. 

Den har nog rätt nyckelpigan. 

Ska nog ta åt mig den där kärleken faktiskt.

4 reaktioner på ”Oändligt älskad

  1. Den man älskar agar man… Det ligger väl något i det även bortanför fysisk aga. Man blir ju som argast på dem man älskar mest – och det beror ju på att man vågar bli arg på dem. De finns alltid kvar, i vått och torrt, Så visst älskar de dig, det kan du vara alldeles säker på ❤

    Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till tantaugusta Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s