Har hittat tillbaka till humorn igen. Den torra lite svarta sorten. Det är svårt att leva nära inpå varandra men blir så mycket bättre när man lyckas vända stigande irritation till något roligt. Som när min bror kör bil och far sitter bredvid och kommenterar. När min bror sätter på vänsterblinkersen säger far: – du ska väl inte köra om? Varpå min bror svarar: – Nej, jag ska bara titta lite.

Ja, det är ofta vi alla lyckas vända en sur situation till något kul. Det räcker liksom med väldigt lite för att allt ska få en annan klang.

Det vill jag fortsätta med. Så jag vaknar denna första dag som jag avslutade den sista med ett stort, busigt leende.

Efter att ha firat in nyår med sedvanligt ätande, koronn spelande(där vi skämtade och skrattade hejdundrande) och facetimande med syskonbarn och annat folk, faller min farbror in i en buske när han ska gå ut till bilen. Min yngste son som just blivit avvisad när han ville hjälpa blir chockad, faster och farbrors ena hund blir tokig och skäller järnet. Jag hjälper min son att få upp gubben som skrattar. Ja, jag vet, man kan skratta i skräck också men det blir en galet komisk stund innan han åker iväg.

Kollade idag och han verkar vara oskadd. Lite ont i bröstet bara. Vi får hålla tummarna.