vet att snö är en mycket flyktig naturföreteelse. Därför blir jag alls inte chockad eller besviken när temperaturen går upp och dimman lägger sig som mjölk över allt.

Igår var vi i Malmö. Min far följde med. Det har typ aldrig hänt förut. Han brukar utbrista i en: va f-n ska du där och göra. Sen brukar det komma långa utläggningar om denna stökiga, obegripliga och säkert onödiga stad. Men han hängde med, frivilligt. Vi åt på vietnamitisk restaurang och promenerade i centrum. Inga stora utsvävningar eller inköp. Bara lita stadsluft i minnen. Bra så!

Det där andra; krispiga, vita och solskensströsslade bär jag med mig länge ändå.

Och bilderna finns ju kvar.