Nostalgi…

Ibland vill jag ha tillbaka den där tiden då de var små, blonda, söta och ibland damp ner mitt i min yoga.

Att de faktiskt gillade att vara med mig utan att behöva muta dem med gott att äta eller pengar.

Att jag inte behövde be om en kram utan det bara blev precis närsomhelst.

Att saker som kom ur deras mun var kloka, roliga saker och inte provokationer och det fulaste fula.

Att jag ju visst oroade mig för dem men inte så att magen gick i baklås.

Att det kunde räcka med ett papper och några kritor så var vi igång med en resa som vi alla kunde vara med på.

Att vi varje kväll samlades runt en härlig barnbok och glömde tid och rum för en stund.

Att jag inte var ”löjlig” när jag sjöng och dansade…de dansade ju med.

Att lego alltid var en bra ide’.

Att föreslå en trip till havet alltid gav glada utrop och garanterade långa bad eller promenader tillsammans.

Ja, jag vet detta är ju högst egoistiskt av mig och visst var jag mycket mera låst då än jag är nu…eller på ett annat sätt.

Det måste ju växa upp. Få egna liv. Veckla ut vingarna. Såklart!

Och minnena har jag ju kvar. Bilderna med.

Dofterna också, när jag vill.

Och om man tänker efter var jag ju betydligt tröttare då än jag är nu förstås.

Trots det skulle jag inte ha något emot att ha dem i min famn igen… bara fem minuter.

Så där glada och mjuka.

En reaktion på ”Nostalgi…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s