muttrar jag där jag försöker boka in olika provtagningstider och tomografi.

Får panik när jag inser att jag kanske inte alls ska hinna få allt klart till onsdag då jag ska genomlysas.

Då kommer allt att skjutas upp och jag får leva med ovisshet och illamående till påsk.

Orättvist, tänker jag när jag liksom själv får ånga runt och boka och fixa allt trots min spärrballong till mage som gör så att jag inte varken kan äta eller sova.

I fullständig ångest ringer jag juorläkarna på söndagen. Det kan väl inte vara så att jag ska gå och vänta? Kan man inte bara köra in mig med ambulans (otänkbart att åka till akuten själv. Då kan man få vänta 10 timmar bara på att bli undersökt) och checka up, suga ut vätskan och ge mig stark stark medicin? Nej, läkaren tycker att jag ska vara snäll och göra som de sagt mig. Sitta upp och sova och dricka istället för mat. Man måste först veta vad som orsakar vätskan i magen och sen kurera mig.

Orättvist, jag kan ju vara död innan dess. Eller inte för då hade de nog skickat en ambulans.

Kryper runt på alla fyra hela natten för att försöka hitta en position som gör att jag kan sova en stund. Rafsar ihop bolster, kuddar och filtar. Kanske sover jag en halvtimme. Sen gör magen eller ryggen ont. Eller båda. Sitta upp funkar emellanåt.

Vaknar yr och illamående. Tar en snabbtur med hunden och tror att min mage ska sprängas. Blir irriterad på honom för att han djupstuderar en Berner Sennen på avstånd. Drar honom hem. Han har iallafall bajsat.

Sen går jag för att ta de sista proverna.

Allt går som smort. ECG redan i eftermiddag. Blodproverna också. Jag som oroade mig.

Ja, det ska nog fixa sig så att jag kommer till den där TC:n på onsdag.

Sen då? Min läkare sa att jag förmodligen blir inlagd (han ringde också i söndags…störde alla när jag ändå var igång) efter att de vet vem boven är.

Hur går det till? Jag vet fortfarande inte efter alla dessa år här. Har liksom blivit inlagd på privata ställen med hysteriska nunnor som sköterskor pga en försäkring jag inte längre har.

Skriver en läkare här en normal remiss precis som en svensk för inläggning?

Ja, jag vet det är helt onödigt att oroa sig. Jag får helt enkelt vänta ut onsdagen…hur det nu ska gå till…

Hur som helst är det omåttligt orättvist alltihop.

Hunden och jag hade helt andra planer för detta året.

På en helt annan plats.

Orättvist så det ryker om det.