Vad är det?

Är det när en person gapar om horor som kör galet på vägarna eller horan (älskarinna sen fästmö) som hen tror försöker lura pengarna av ens egen far?

Är det när man kallar dem man älskar för ”utan hjärna” eller ber dem ”ligga plats” när de försöker höja sin röst till försvar?

Är det att skriva på sin blogg när man tycker, att någon gått över gränsen för vad som är anständigt, att den personen är ett ”as”?

Är det när man beskriver någon som känslokall utan att nämna namn (på en blogg igen)?

Ja, kanske är allt detta rätt.

När den lilla Marikan får detta till sig vill hon som vanligt lägga ner allt. Ge upp, för det är säkerligen hennes fel alltihop. Hon har gapat för mycket helt enkelt.

Tur då att hon har lite syrsor som viskar i hennes öra att detta är att ge upp det man sagt att man inte skulle ge upp. Dvs sig själv.

Så rätt.

Men vad är alternativet?

Tänka efter mera innan man sätter saker på pränt?

Väga orden bättre?

Det blir helt plötsligt svårt.

Kanske byta kanal i allafall.

Tanken stannar vid att pausa lite åtminsone.

Med denna låten i öronen förstås.