Jag plockar fram julgranar, julljus, juldukar, snökulor och lite tomtar för här ska det julas minsann.

Om någon invänder med sånt som; ”Jamen du ska ju inte vara här i jul” eller ”Du åker ju redan nästa söndag”… och sånt , ja då håller jag för öronen och sjunger la la la.

Då jag inte tillhör dem som kastar ut julen redan annandag jul så bara måste det få bli juligt här hemma så att jag ska kunna njuta av det innan jag åker och efter nyår. Säger inte att det ska vara så fram till påsk men åtminstone någon vecka in i januari he he!

Ingen får ta julen ifrån mig. Inte ens en resa till Sverige. Jag är motsatsen till The Grinch. Vad kan det heta tro? The Christmasfreak?

I början hjälper sonen till för att jag ”är för dum” enligt honom för att sätta ihop vår gamla julgran. Man kan ju klart undra vem som gjort detta de senaste åren alldeles själv men det låtsas han inte om.

Han tröttnar dock snabbt och beger sig in på sitt rum för att städa där han också tröttnar efter en snabb dammsugning. Jag suckar och hotar och sen sätter jag på en spotifylista med jullåtar i högtalaren som han hatar för att de har dem på i affären där han jobbar non stop. Så då lovar han att ta tag i städningen på eftermiddagen om jag stänger av…ha ha ha sånt funkar alltid.

Under tiden blir den kitschiga granen klar.

Och den mera klassiska.

Jag sparar inte på krutet så bocken, med hornen lite på sniskan efter att ha legat lite snett i garaget, får också vara med.

En som absolut inte vill vara med är hunden som knölar sig in mellan soffan och bokhyllan. Man vet aldrig med tokiga julmattar vad de kan få för sig ju,

Så där ja: Varde Jul!