Ett Zoomäventyr del. 2

Naturligtvis gick det smort som smordaste smör.

Jag satt darrande framför datorn långt innan inloggningstid med både appen och mailet öppet. Fingret redo att klicka på inträdeskoden. Hjärnan beredd på att ringa teknikern om i fall att. Jag hatar ju att ringa, så ni kan säkert förstå,

Inget av detta var nödvändigt för jag bara kasade in på ett knapptryck.

Under gårdagen fick jag också lära mig att använda Breakout rooms då vi jobbade två och två. Ha ha visst kan en gammal hund lära sig sitta!

Klockan nio började vi.

Först av allt presentationer såklart. Säga var man kommer ifrån, var man befinner sig och varför man har sökt sig till kursen. Vissa svävar ut. Jag är bland de första och säger kanske lite för lite, tänker jag sen…alltid där och tänker att jag är sämre…suck! Någon erkänner att hon hatar att tala inför många människor. Vi är ungefär femton online och femton i studion. Det är ganska många. Skönt att någon tar upp det och en lättnad går genom alla deltagare. Sen blir det teori. Sitta, lyssna, anteckna, fråga, tio minuters bensträckare. Sitta, lyssna anteckna , fråga, tio minuters paus till. Sitt eller ligga för vi får göra och bör göra så. Byta ställning uppmuntras vi till för kroppens skull. Lyssna, anteckna, fråga. På lunchen mellan 12.30 och 13.45 hinner jag både äta och gå en lång runda med hunden som är högst olycklig.

Jag har ju stängt honom ute. Vill inte ha plötsliga skällande på hissen (som är belägen alldeles intill vardagsrummet) eller andra hundars skällande. Vill inte ha någon som lägger sig mitt på min yogamatta när vi ska göra yogaställningar som han brukar göra. Fast vanligtvis tycker jag bara det är mysigt. Han får ofta fungera som kudde tills han tröttnar på mig. Varmblodig som han är.

På eftermiddagen går vi igenom de olika positionerna enligt kinesisk medicin för vattenelementet. Det är så intressant och två av övningarna får vi också göra i dessa så kallade breakout rooms. Där är jag igen och tänker att en utav tjejerna är så mycket bättre på att leda än vad jag är. Trots att lärarna påpekat att detta inte är för att utse den bästa blivande yogaläraren utan bara att vi ska få prova på lite hur det känns. Vad är det för fel på mig som inte kan släppa dessa tankar? Jag är ju ingen tävlingsmänniska? Konstigt…

Dagen avslutas med meditation. En kvarts ledd meditation. Så skönt.

Klockan är 17. 15 när vi slutar. Hunden ligger utanför min dörr och ramlar nästan in när jag öppnar den. Jag har hört krafsande och gläfsande från honom under eftermiddagen. Han undrar varför hans flock bara kastat ut honom sådär från vardagsrummet han alltid haft tillgång till.

I morse när jag startade upp datorn, innan jag skulle åka till sjukhuset för att allt skulle vara klart när jag kom hem, placerade sig hunden strategiskt på mattan.

På sjukhuset gick allt som på räls. Kom in bara en halvtimme efter utsatt tid. Fick min spruta på ett kick. Gick in och ut för att hämta ut mitt röntgenresultat där det var kö långt uppåt väggarna då jag hade onkologbesöket den nittonde. Blev inkallade direkt på apoteket och fick den sista paketen medicin tillgänglig utan att de behövde bryta upp paket och räkna och räkna om.

Så halv elva satt jag framför datorn igen och denna gång lät jag hunden vara med till lunch. Ändå bara teori.

Han var så nöjd!