som inte ska få ta mig. Det har jag ju bestämt mig för.

Jag är möjligtvis aningen elak när jag knäpper av ett samtal, istället för att svara då jag ser vem det är, där jag ligger avslappnad efter en påskdag i glatt sällskap med lite för mycket sötsaker och vin att smälta.

Ett What’sAppmeddelande plingar in från samma person. Det krävs lite tankegångar för att kunna svara och jag låter det gå hela natten. Skriver sen att ingen träff är nödvändig. Vi kan önska varandra glad påsk så här via meddelande och så får det vara bra.

Mitt hjärta dunkar högt. Detta är en äldre person och jag kanske borde ha mera förståelse. Ändå vet jag att jag haft alldeles för mycket tålamod med bulldozers som bara dundrar på och gärna vill ha röda mattan utrullad.

Jag har fått svälja ner och acceptera att få besök när helst det föll denna enträgna människa in.

Jul och Påsk är inga ursäkter för att köras över igen.

I fredags räddade mitt månatliga sjukhusbesök mig. Att man kan bli glad över något sådant säger allt.

Så kommer svaret; Som du vill. Hoppas allt var bra hos läkaren och Glad fortsättning!

Så där ja! Inte var det värre än så.

Bra för nu ska jag tampas med nästa bulldozer.

Eller om det är en asfaltsläggare…