Jag har hoppat på en tolvdagars skrivpepp. Varje morgon får man ett tema att flödesskriva på. Detta gör jag bara för min egen skull. För att bli lite mera avslappnad i mitt skrivande. För att få lite mera ide’er.

Älskar den där stunden.

Idag handlade det om kärlek. Hur man kan sprida kärlek till världen. I det lilla.

Skriver att jag vill le mot grannarna, fast inte de där som jag retar mig på, nån måtta får det vara på min kärlekfullhet.

Träna hunden. Alltså han blir så glad. Antar att det mest är godisarna han är ute efter men jag känner också att han gillar detta. Jag slutade ju lika snabbt som jag började för tio år sedan med hans träning. Det var kul. Kostade för mycket, snästes det till om, och jag la ner. Trots att vi var ett bra par, hunden och jag, vann en nybörjartävling till och med.

Funderar på att köpa en bok jag sett att det finns om rally obedience. Göra själv. Man kan visst lära en gammal hund sitta…förresten kan han det alldeles utmärkt redan.

Nåja, kom av mig. Sprida kärlek idag var det.

Ringa någon skriver jag också. Utan att känna att; fan den personen ringer ju aldrig mig!

Där ser jag ju att jag är i den där förbittringen (var tvungen att googla fram det ordet på svenska för upp kom bara risentimento på italienska/resentment på engelska) igen.

Sist men inte minst skriver jag att jag måste komma ihåg mig själv, alltid.

Inte racka ner på mig själv för sånt som jag inte gör nu när jag fick för mig att istället sitta här och skriva ett inlägg till. Som till exempel att städa (tyvärr skulle det behövas) men nu är det ju så här att skriva, det är ju bland annat det som får mig att må bra.

Man måste ju vara kärleksfull mot sig själv annars finns det inget att ge till andra.