Mina inneboende vänner

Har oroat mig ett tag för att jag inte hört geckoödlornas knirkande på kvällarna. Är möjligen katterna som numera besöker oss, ja de är två stycken, anledningen till detta?

”Skurkarna” här nedan i egen hög person. Min hund gillar inte att de tar sig friheter. Fast katterna verkar inte bry sig. Den på muren sitter och tittar på en skällande hund. Den svarta katten sitter där när hunden ligger utslagen på grund av värmen i duschen.

Min sorg över dessa fantastiska myggslukare, som geckoödlorna är, får ett hastigt slut då jag flyttar på trädgårdsavfallstunnan (hu vilket långt ord!) och ut kommer en stor geckoödla farande. Den är så snabb och fortsätter sen gäcka mig (ha ha ha!) genom att försvinna så fort jag har kamera eller mobil med mig.

Sen tömmer jag den mindre tunnan jag har på terrassen och där på botten sitter en liten gecko. Svår att få en bra bild på och ännu svårare att övertyga om att den bör krypa ut därifrån. jag löser det genom att låta tunnan stå upp och ner ett tag.

En dag ramlar en ännu mindre gecko ner när jag plockar in tvätt. Vad den gjorde bland mina kläder är oklart, men jag stalkar den med mobilen i högsta hugg.

När jag sen plockar ut solstolarna som jag vikt ihop för att vattna ramlar en annan liten ödla ur. På bilderna ser den stor ut men den är bara liten. Så vacker!

Så glad för dessa nyttodjur. Att de är kvar hos mig även om jag inte hör dem. Kan ju vara mina öron det är fel på…

Glad är jag också när jag ser att getingar och bin använder sig av min vattenskål.

Läser att man inte ser så många på andra ställen i stan som man brukar.

Hos mig finns de och surrar gärna runt oss när vi ska äta till mina söners fasa.

Myror finns också i min trädgård. Otroligt många och i olika storlekar.

Här vet jag inte riktigt vad denna stora myra håller på med. Tror att det är en röd skalbagge det kämpas med.

Hålen i gräsmattan visar på var de har sina bon. Myror höljer inte över sina gömställen som sköldpaddor.

Mina sköldpaddor verkar ha fått en nytändning i sommar och håller på för fullt med kärleksakter runt om i trädgården. Jag hör skal som stöter och det där pipande ljudet de gör.

Länge leve kärleken!

Men man blir törstig av älskog.

Länge länge står denna padda här och dricker av vattnet jag fyller på varje dag.

Emellanåt lyfter den huvudet och pausar en stund. Som om den funderade på att den kanske dricker för mycket. Eller att den börjar bli för gammal, trots att den bara är runt 50, för vissa sorters lekar. Sen dricker den igen.

En sen kväll vill min hund för ovanlighetens skull gå en runda. När vi kommer tillbaka ser jag fladdermössen fara runt framför vår port.

Det var längesen jag såg fladdermöss.

Härligt att de är här!