Tänk att det gått 17 veckor sedan jag hakade på Trädgårdsfredag som Anna i Portugal startade.

Det är nästan fyra månader som bara flugit fram. Märkligt ändå!

Nåja, nu till dagens trädgårdar.

Gräv där du står, tänker jag och tar lilla spaden med mig en tidig morgon när vi går till vår ”extra trädgård” dvs parken härunder, hunden och jag.

Jag tänker gräva upp en malvaplanta och ta med mig hem. Då jag är osäker på om man får detta måste det göras galet tidigt för säkerhets skull. Bevittnade en gång en man som skällde ut ett gäng arabiska kvinnor när de plockade malvablommor där nere. Oklart varför han gapade att de borde skämmas. För vad? Hann inte fram för att fråga för när han skrikit klart gick han bara därifrån.

Min hund liksom många andra hundar älskar malvan. Han gräver upp rötterna och tuggar på dem. Djur vet ju vad som är bra för dem. Malva är en medicinsk växt. Dessutom har den underbart vackra blommor tycker jag. Därför tänker jag att den ska få ersätta mina nu döda ringblommor.

Har underskattat min grävningsförmåga. Jag har en skruttig liten spade. Hundar har otroliga grävanpassade klor samt starka tänder att dra med. Jag håller på att drutta på ändan när jag äntligen får upp den hårt fastväxta malvan som jag snabbt stoppar i en påse jag har med mig.

Sen ser jag att jag valt ett fult exemplar där i mörkret, bara för att jag var så himla rädd att hamna i bråk eller kanske bli anmäld eller något (tror inte att någon skulle orka göra det men ändå), bladen är maskätna och den ser allt annat än glad ut när jag trycker ner den i krukan och lägger till lite av jord som fått götta in sig med bokashin.

Så i går efter regnet ser jag att livet börjat spira där nere i mitten av malvan.

Det känns som en storvinst.

Som när jag satt i trädgården innan regnet häromdagen och råkade se den här:

Uppkommen från en lök jag stack ner för flera år sedan.

Det allra bästa verkar vara när jag inte planerar utan bara gör.

Och vet ni att jag precis grävt upp min första ingefära?!?!

Det är faktiskt en kvar efter de bitar jag stack ner och inte minns riktigt när det var.

Fast den kändes inte riktigt klar. Håller dock koll på den nu.

I alla fall får jag blodad tand och tänker att jag bara ska stoppa ner lite saker.

Kanske är jag bäst på att odla så…

Sen fortsätter jag att njuta av mina dahlior.

De uppskattar verkligen regn och sol om vartannat som de får precis där de står.

Synd bara att de är av en kortstjälkad sort.

Jag får nöja mig med att sätta dem i mina minsta burkar och vaser.

Visst är det väl så att ju mer man klipper av blommor ju mer blommor kommer fram?

Undrar amatörodlaren som bara trycker ner saker i jorden.