En trötthet har tagit mig i sitt våld. Sätter mig ner för att läsa och vaknar en halvtimme eller ibland mera i stor förvirring.

Drömmer de där tokiga drömmarna om toaletter på omöjliga ställen. Mitt i ett rum där massor av folk håller på med olika saker.

Kanske är det regnet. Eller så är det våren. Jag vet inte men jag går upp på morgonen med tanken redan på sängen som jag ska återvända till på kvällen.

I mellanrummen i regnet försöker jag gå ut i trädgården.

Häromdagen lyckades jag till och med möblera om lite på några plantor som inte verkar trivas så bra.

Satte nya lavendel efter en tanke som dök upp när jag frågade en bloggvän om det. De gamla stod där bevattningen kör för fulla muggar på sommaren även om sonen inte tycker det är tillräckligt. Om man inte gillar vatten och får vatten var och varannan dag så är det väl klart som korvspat att man inte trivs.

Jag blandade även ner lite sand för att se om det kanske kan vara en ytterligare pepp.

De får stå där dahliorna har stått men nu inte verkar vilja komma igen.

Krukan är stor så eventuellt får jag bygga på. Jag blir helt enkelt tvungen att skaffa mig fler lavendlar…he he!

Tog också tag i krukan med lampranthus spectabilis (hittar inget namn på svenska) då det verkar som om de inte heller trivs längre. Kan vara att nässlorna tog energin ifrån dem innan jag tog bort dem.

Flyttade en som hängt över paradisträden ett tag för att se om den kanske kan sprida sig där. Den verkar i alla fall må bra.

Där den hängde placerade jag istället den, som jag tror är en agave, som stått på terrassen där fåglarna äter och bajsar.

Den fanns här när vi flyttade in och har säkert levt länge men nu såg den så sorgsen ut.

Den fick lite ny jord och en bättre utsikt. Så får vi se hur det går.

Därefter satt jag länge, till min hunds stora glädje, på trappan och sådde olika små frön.

Här vågar jag inte säga vad än för jag är ju en nybliven odlare och inte tusan vet jag vad jag håller på med. Men det är kul och avkopplande.

Hunden älskar detta att vi är här ute. Han ligger där och tittar på mig.

Ibland undrar jag vad han tänker. För där sitter jag och pillar. Pratar för mig själv. Ska jag ha dem här ute nu? Nej, det fattar jag väl att de kommer att dö om temperaturerna går ner och sen kommer fåglarna och plockar upp dem och rotar runt och….Under tiden har jag den där blicken på mig.

Tänker om hundar förstår vad man säger. Det kanske inte alls är mobilerna vi ska vara rädda för att de registrerar allt utan en vacker dag kanske hundarna börjar tala och då är det kört minsann.

Eller så bara väntar han på att jag ska bli färdig. Kanske kommer godiset fram då så att det kan bli lite rally obedience eller bara godis det går också bra, tack!

Hur som helst försvinner nästan en hel förmiddag därute och det är så skönt.

Snart ska jag bege mig till plantskolan igen.

Blåbär och jordgubbar står det på köplistan ju.

För regnet slutar väl snart va?

Och inomhus bjuder mig orkide’n på ett nytt spektakel.