Känner mig urlakad. Städade loss i går. Inte för att rörmokaren (som man sa när jag var ung) sagt att han kommer på tisdag. Nej, han har säkerligen sett värre saker än mitt smuliga och hundhårsfulla golv. Inte heller för att jag vill visa upp mitt stylad hem…vad är det ungefär? Nej, jag städade för att det verkligen behövdes och att jag också tycker om känslan i kroppen när allt är avklarat. Precis som när jag simmat ett ordentligt antal längder. Ett rejält gympapass blir det i denna värmen med städning.

Så på det var det sjukhuset idag. Tidigt är bra. Men efteråt känner jag mig ändå så trött. Vill typ lägga mig ner som hunden platt någonstans svalt. Fast sitta framför datorn går också bra. Åtminstone en stund.

Tänker hoppa på Bloggbrudarnas roliga inlägg om kök men det får bli i morgon för idag måste jag få ihop detta om min trädgård. Jag vill också precis som Anna (härmapa som jag är) komma till 52 och sen får det vara. Känner mig lite trött på allt och då är det bra att åtminstone ta en paus.

Lite trött för att jag också är besviken. Aprikoserna är mogna men många har mask.

Sonen försöker trösta och säger att det ju bara bevisar att vi inte har använt några som helst gifter. Med andra ord är de helt naturliga.

Fast jag gillar inte ide’n om maskinvasion. Så trist!

Tappar lite sugen där.

Försöker vända på det hela; det var ju ingen odlare jag skulle bli. Det har aldrig varit min ambition. Myset var min ambition.

Då ser jag att jag ju faktiskt möblerar om mera i min trädgård än vad jag gör inomhus. Dels för att följa solens gång men också för de olika aktiviteternas skull.

Den där gungstolen, den underbara gungstolen, blir flyttad av yngste sonen från trädet där jag vill ha den för att den står ojämt.

Det läget gillar jag inte riktigt. Jag kan förvisso verkligen sitta och lukta på blommor där. Men jag som är en sucker för träd flyttar tillbaks den och tycker inte alls att den står mera ostadigt där. Han får gilla läget. Ungen. Vilket jag senare ser att han gör. Sitter där så fort han kan.

Det blir min hörna. Fåtöljerna flyttas runt i takt med hundens träning (han kommer och ber om det. Gjorde det när jag kom hem från sjukhuset också men jag orkar inte idag)

Ja, och så det där tropiska regnet som besökt oss nu varje eftermiddag gör också att vi får flytta kuddar och fåtöljer under tak. När jag kom hem från bokcirkeln häromdagen hade äldste sonen konkat in gungstolen (förutom själva ställningen då) ända in i vardagsrummet. Det var ett pussel att få ut den igen för vi har inte världens största dörröppningar om man säger så. Själv trycker jag in allt under taket på uteplatsen bara. Slår regnet in så blir det åtminstone inte drypande vått.

En dag tycker jag att min ampel hänger lite olyckligt mitt i spenaten, stjärnsjasminen, och kommer på att jag ju fick amplar av en person i fjor. Det är känslomässigt laddat, men jag kanske behöver rensa detta genom att använda den. Få ut spöket för att en gåva är en gåva. Se det hela från ett annat perspektiv.

Hänger upp den nya ampeln.

Ser att jag snott den. Gör om gör rätt.

Mycket bättre! Den fula plastkrukan ska åtgärdas, tänker jag. Amplarna var två så det kommer säkert upp en till. Kanske med de där hängande smultronen i jag såg sist jag gick en runda på plantskolan.

Wish är ju alltid med. Följer mina förehavande med stort intresse.

Eller kanske är det för att han hoppas på träning med godisar igen?

Okej då! You win!

Jag vet ju att på kvällen när jag sjunker ner i min gungstol så smyger han in och lägger sig platt i badrummet på den svalaste plätten. Eller ibland i korridoren där luften passerar. Jag går runt med mobilens ficklampa för att inte trampa på honom sen.

Men först sitter jag länge och smådåsar i min nya tron. För på kvällen blir det faktiskt riktigt svalt och skönt därute.