Ja, jag vet det ska vara ” Tåg och flyg och båt”.

Om man nu snor titlar ska man väl göra det ordentligt va?!?

Fast jag åkte ingen båt i Sverige.

Däremot buss och tåg. Flyget tog mig till och från Sverige såklart.

Förr var det båtar som tog oss över från Danmark till Sverige. Nu bara tåg.

Båtar får mig att tänka på Grekland. Alla underbara öar. Längtar efter en sån resa.

Det får bli sen…närmare 70 hahaha!

Ingen mening med att sitta här och fundera över sånt som inte blir av.

Inte heller tjura för det jag inte hann med i Sverige som jag tänkt.

Så blir det ju alltid.

Men medan jag funderar på att göra en sorts sammanfattning över mina odokumenterade förehavande denna gång i Skåneland så tänker jag berätta om en resa som blev av.

En tågresa. Det blev en del tåg denna gång. Vi åkte från Malmö till Tomelilla när vi kom.

Sen hade jag tydligen fått fart.

Den där resan vi talat om länge jag och M som var i Rom under pandemin där hon var assistent på Svenska Kyrkan i Rom. Hennes man O var präst där då. Nu är de kringresande prästpar i Asien.

Att vi skulle träffas i Sverige har vi alltså pratat om sedan de lämnade Rom julen 2022. Först skulle jag ju flytta till Sverige men det vet vi ju alla hur det gick med den saken. Sen skulle vi träffas i fjor men som vanligt hopar sig allt till sista veckan och det blev inte av då heller trots att jag hade tre veckor i Sverige.

I måndags fick vi till det.

Far körde mig till Sjöbo och där tog jag bussen till Lund.

Förvånade mig själv med att bli galet nervös. Jag som en gång tågluffade. Reste genom hela Europa utan att bry mig om jag missade ett tåg. Det var bara att ta nästa. Sova på perrongen om så behövdes.

Min far verkade mera nervös än vad jag var och kallade på mig tjugo minuter innan. Fick snabbt på mig kläderna och rusade ner till min far som redan stod redo med bilnyckel vid bilen. Sen blev det åka av i 100 på en 70 väg. Samme man som brukar tala om för mig vilken hastighet det är på vägen jag kör och att han fått två böter för några år sedan då han kört i 86 på en 80 väg. Lite kul och lite gulligt. För jag vet ju att han inte ville att jag skulle missa min träff.

Det var en regnig och grå dag som sprack upp lite när jag stod i Lund och väntade på tåget. En kvinna som också skulle till Halmstad, som jag, frågade mig om det var rätt spår. Jag hade precis frågat en av de där med gula självlysande västar med skriften ”fråga mig” på ryggen och fått det bekräftat.

Tänker att sån service får man leta efter i Italien. Tanter som pratar med en är däremot vanligare i Italien än i Sverige.

Det var, som sagt, evigheter sen jag luffade runt med tåg. Njöt av att kunna slappna av med en bok ( som utspelar sig i Ystad) och slå små blickar ut över de nytröskade sädesfälten. Min vän P har rätt; det uteblivna regnet har gjort att det glittrar av guld istället för det gråbruna trista som brukar bli kvar när sommaren regnat bort.

Den sol som tittade fram i Lund lämnade snart plats åt svartare moln. Ju mer jag närmade mig Halmstad ju svartare blev himlen.

Det var O som hämtade mig på stationen och jag kunde inte låta bli att skoja om att jag föredrog en taxi. Han har skämtat så många gånger om hur illa han kör. Fast sen hoppar jag ändå in i bilen och det går lika smidigt som tåget.

Det blev en härlig dag utan regn. Fick veta att det regnat hela natten. Jag blev bjuden på god mat och vin. Kaffe och nybakad kaka. Det blev promenad med husets två hundar längs stranden och mycket prat.

Vi gick i Per Gessles trakter och jag fick berättelser om hur man kunde blir förföljd av en svart vaktbil då Roxette var som mest berömda.

Glad i hjärtat tog jag tåget hem igen och inte oväntat satt min far där i bilen och väntade i sin bil när bussen rullade in på stationen prick 20.30.

Detta är mer än att ha klarat av en resa som man trodde man glömt bort hur man gjorde.

Mer än att bocka av en sak man haft på sin to-do lista i flera år.

Det är en sån där resa som fyller på själen med mycket kärlek.

En dag man går igenom gamla minnen och känner total avslappning.

Avslappning man bara kan känna med människor man trivs med.