Förstår redan på stegen och stökandet i köket att snart kommer frågan. Om jag kan köra honom. Han ska på kurs på huvudkontoret och naturligtvis är det ju inte så enkelt att om man äntligen hittat jobb på gångavstånd så är därmed alla ” mammataxi” problemen lösta. Nej! Långtbortistan ska man då så fort det talas om fortbildning.
Jag säger ju ja, som vanligt. Sen går han in i duschen. Sen stannar han i duschen alldeles för länge. Jag knackar på. Det regnar redan och jag vet att innevånarna i Rom går fullständigt bananas en sån dag. Man åker inte buss då. Man tar inte mopeden då. För man blir blöt. Ja, det är inget stilla regn när det drabbar oss. Det kommer från alla håll och kanter. Därför kör alla bil.
Går ner i garaget och hämtar bilen när sonen springer runt i badrock. Kommer nu! Mumlar han och nuddar hundens snopna nos med bältet där han far förbi.
Hunden som redan är skakad av allt mullrande som startade när vi var ute på första, och som det ser ut just nu, enda rundan.
För att göra en tvåtimmars färd, som skulle ha tagit en timme fram och tillbaka, kort kan jag säga att så mycket regn och tokig körning har jag nu samlat på mig att jag borde få en medalj för det.
På hemvägen köar jag mest. En olycka har gjort att man stängt av en stor väg och därför kör vi i snigelfart ut på motorvägen.
Sen krånglar jag med ett samtal till skattemyndigheten. Det har jag hållit på med sen i går kväll. Två gånger svarar en person. Två gånger dör samtalet bort. Då skriver jag dit. Får svar på en gång. Fast det är lite av ett goddagyxskaft svar. Vi får se vad det blir av det.
Enda bra idag, förutom att jag fick iväg sonen på kursen även om det ej var i tid, är att jag spikade upp den där tavlan.
Så nöjd med det.
Nu ska jag ta itu med lite annat och sluta gräma mig över säckarna som skulle till tippen. Jag skulle ha flyttat ner dem i garaget men trodde inte längre på regnvarningen. De kommer att vara dyngsura, trots att de står under tak.
Fast jag har ju slutat plåga mig med det…eller?
Pranayama i Rom 
Hej Marika! Bästa mamman!
Det uppskattades säkerligen, även om sonen var lite av en tidsoptimist. Tavlan blev jättefin vid trädstammarna, så kul att den äntligen kom upp!
KRAM till dig! Anna
GillaGillad av 1 person
Ja han uppskattar det ju. Det blir bara alltid så stressande. Verkligen tidsoptimist! Kram
GillaGilla
Det blev säkert jättebra för sonen även om det dröjde innan ni kom iväg. Hans grejande påminner verkligen om min äldsta.
PS: Du har fått en nominering i min blogg. Jag hoppas att du vill vara med. HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje
GillaGilla
Tack! Ska fundera på det där med vilka bloggar man ska nominera.
GillaGilla
Tavlan sitter så fint där, jag tycker det var ett toppenmål att uppnå! Och på det sättet du beskriver regnet förstår jag att sonen tyckte det var skönt att skjuts. Hoppas att han tänker som jag i min ungdom när jag fick skjuts: ”jag lovar att skjutsa stackars billösa personer så ofta det går när jag väl har en bil”. Har försökt hålla det, men ibland känns det ju lite tokigt. Hoppas att säckarna inte blev allt för kletiga att manövrera. Kram!
GillaGillad av 1 person
Jag ska strax ut och kolla säckarna. Hoppas inte så kletiga. Kram
GillaGilla
Ja det finns tidsopptimister det gör det. Jag hade aldrig någon som skjutsade mig men det berodde på att varken mamma eller pappa hade körkort.
Det blev jättefint med tavlan där på väggen.
Kram Carin
GillaGillad av 1 person
Min son har alltid åkt buss men till vissa ställen, som detta, tar det över en och en halv timme att ta sig dig med flera byten och då är det ganska komplicerat om man är som han är en tidsoptimist. Så länge jag kan hjälper jag till. Han har skrivit in sig på körskola men vet ej riktigt om han tar det på sånt allvar. Vi får se. Kram tillbaka
GillaGilla
Hej Marika!
Så fint att du kan hjälpa till att skjutsa och finnas där ändå ❤
I Sverige skjutsade maken både och våra barn en hel del, då vi bodde lite avsides, speciellt under vintertid, men resten av året fungerade moppe eller cykel väldans bra, tills iaf sonen dessutom tog eget körkort 🙂 Jag kände mig alltid stressad över att jag aldrig hann bli klar med det där rackarns körkortet, då jag jobbade så himla mycket, och det grämer mig än idag
Men här i stan är ju iaf kommunikationerna suveräna 🙂
Kramar!!
Obs! Jag nominerade också dig i min blogg idag, så feel free 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag var tvungen att ta körkort för vi bodde också avsides när jag var ung. Fortfarande funkar bil bäst där så jag är glad att jag gjorde det. Kramar tillbaka
GillaGilla
Härligt att du kan hjälpa till när det behövs, men trist ni fått regn igen. Här njuter vi av sol och sköna temperaturer, men på onsdag ska vi tydligen få lite droppar, det behövs konstigt nog, för det var flera veckor sen. Ha en skön fredagskväll! Kram
GillaGillad av 1 person
Det är en mycket märklig vår här. Helt plötsligt seglar det in svartaste molnen och sen vräker det ner. Resten av tiden är det grått. Någon enstaka soldag. Tvärtom vad det brukar.
GillaGilla
Jag är gravt imponerad av dig som kör i Rom! En gång i framtiden då vi jobbar mindre ska vi nog ha bil och då får jag lov att ta ett par körlektioner så att jag får kläm på att köra i stan. När man som jag (och antagligen du) gick på körskola där stadskörning var i Ystad som då väl knappt hade fem trafikljus är man inte vidare förberedd för världsstädernas trafik!
GillaGilla
Nej jag övningskörde och körde upp i Simrishamn. Som inte var särskilt mer komplicerad än Ystad hahaha! Det tog ganska många år och otaliga bråk med maken innan jag tog mod till mig. Är själv förvånad faktiskt att jag bara gjorde det till slut. Utan körlektioner. Tack hursomhelst!
GillaGilla
Simrishamn! Där fanns det väl knappt ens trafikljus?!
Jag körde upp första gången i september. Det var en jättedimmig morgon och på vägen ner hamnade vi (körskolebilen med vi tre som skulle köra upp) bakom ett betlass som vi inte kunde köra om någonstans mellan Sövestad och Ystad. Så är det på landet!
GillaGilla
jo ett tror jag. Betlass är väl det mest trista man kan råka ut för. Det som var krångligt i Simrishamn var alla trånga enkelriktade gator. Fast långt ifrån som det är här.
GillaGilla
Det var ett rykte som sa att det krävdes att det fanns trafikljus för att man skulle få köra upp i en stad. Det verkar inte orimligt: det är ju en viktig grej man behöver visa att man klarar av. Oj så många som inte klarar det, för övrigt, åtminstone här i Porto. Varenda vecka upplever jag någon som gör det här vansinniga att gasa på när det slår om till gult även om de är ganska långt borta. Följden blir ju att de kör mot rött och extra fort dessutom. Om det är en stor korsning och de svänger vänster betyder det att de korsar övergångsstället där när det redan blivit grönt för fotgängare. När jag går hem från jobbet passerar jag just en sådan korsning, dessutom med många fotgängare eftersom det är vid universitet, och skymd sikt eftersom man svänger runt ett hörn. Peppar peppar har jag hittills inte sett någon olycka men det är farliga situationer varenda vecka.
GillaGilla
Trodde inte portugiser var som italienare. Alltså syditalienare då.
GillaGilla
PS Sådana där gator är det ju gott om i Ystad också. Bra övning på högerregeln, minns jag. Att hamna bakom betlass är numer närmast historia, i alla fall på Österlen. Då på 1980-talet var bruket i Köpingebro fortfarande igång förstås, och dit körde alla bönder själv med traktor och vagnar, ofta två vagnar per ekipage. Nu finns bara Örtofta kvar och dit går betorna från sydöstra Skåne i regel på lastbilar som ju kör fortare. Men nu är det så mycket fler A-traktorer som stoppar upp trafiken i stället, och de kör ju dessutom hela året och inte bara från september till jul. #lokalnostalgi
GillaGillad av 1 person
Morfar jobbade på sockerbruket i Köpingebro. Mor var född och uppvuxen där.
GillaGilla