På palmsöndagen höll vi påskbasar på Svenska Kyrkan i Rom.

Ett lotteri gick runt och jag som brukar vinna på deras lotterier tänkte först avstå.

Sen övertygade mig min kollega.

Jag vann dyrbara vattenfärger.

Ett litet set med pensel och allt.

Vackert förpackat, ekologiskt och genomtänkt.

Nu ska jag bara våga mig på att börja måla också.

Öppnar tygpåsen ibland, smygtittar på den lilla fina asken som ligger där och ser ny ut.

Kanske en dag vågar jag mig på att använda dem.

Ritpapper har jag ju efter den där minikursen i mandalamålning som slukade mig och gjorde att jag tillverkade mandalas i rasande fart innan jag blev sjuk.

Det är som att jag inte riktigt känner mig värdig dessa färger.

Som att jag besudlar dem med mitt amatörsmässiga kluddande.

Så där tänker inte barn.

De bara kör.

Som för att se detta lät jag barnen på barntimmarna måla med vattenfärger i lördags.

Den allra minste var fascinerad av att doppa penseln i vatten och gjorde bara det.

Kanske ska jag börja därifrån.