När jag läser Channal’s inlägg om Shakespeare kommer jag att tänka på när min yngste son spelade Kung Oberon i en Midsommarnattsdröm. Han skulle precis fylla 11 och vi hade precis flyttat hit. Han gick sitt sista år på lågstadiet och därför körde jag honom till och från skolan varje dag.
Så kommer jag på att jag ju skrev om detta på min blogg. Går in och kollar. Läser och får gåshud igen. Precis som då. De var en så speciell upplevelse. Inte bara för bråket på morgonen men även det där med hans uppenbarelse på scenen. Han ägde scenen. Ni vet de där som bara går in och utan att säga ett ord så tystar de allt. Det var så jag minns det.
Så idag bjuder jag er på det gamla inlägget och rysningarna som jag fortfarande känner.
Inte minst för att han snart fyller 22 som det ju blir när man dubblar 11 (älva).
Behöver jag lägga till att han fyller år den 22 juni?
Pranayama i Rom 
Började gråta när jag läste ditt gamla inlägg. Det är så vackert skrivet, så fint fångat och så mamma-mänskligt! Det kändes som att jag var där. Kram!
GillaGilla
Så fint inlägg det var. Jag blev verkligen rörd.
Kram Carin
GillaGillad av 1 person
Åh Marika, vilket underbart inlägg! Jag får nästan gåshud bara av att läsa om hur han ägde scenen! De där stunderna med barnen, på scen eller inte, är verkligen magiska och sitter kvar i hjärtat för alltid. Kul att jag fick påminna dig om denna stund och fint att du delar minnet igen!
Och visst är det något särskilt med att det var just Kung Oberon, älvornas kung, helt perfekt! Du, jag ÄLSKAR siffror… går verkligen igång på ditt tänk. Och grattis i förskott till honom, 22 juni blir ju verkligen en symbolisk födelsedag!
KRAMAR till DIG!! Anna
GillaGillad av 1 person
Men så fint Marika❤️ Och vilket underbart minne vi fick dela, rörande och kärleksfullt🥲
Kramar!!
GillaGillad av 1 person