Att pynta eller inte pynta

Det är frågan.

Länge går jag omkring och tänker just så.

Yngste sonen kommer bara hem snabbt på påskdagens eftermiddag, sa han häromdagen, för att lämna mig en liten Pastiera napoletana. Äldste sonen vet jag inte vad han har för planer. Han jobbar morgon på påskafton och kväll på påskdagen. Fast han brukar ju bli dragen åt farfar/pappa-hållet när han är ledig.

Det spelar ingen roll. Jag pyntar ju egentligen bara för mig själv nuförtiden.

Ingen bryr sig mer än jag om jag har fått ihop något påskris eller satt upp alla mina kycklingar.

Det finns ingen lag heller som säger att jag måste det.

Den lilla kaninen som mor målade till en av sönerna och som jag räddat i stormens tid (den andra gick inte att återuppliva, för hon gjorde såklart två) har redan stått ett tag på tv-hyllan.

Sen har jag gått runt och trott att jag skulle kunna köpa trollhassel som jag hade en gång men som försvann i förra flytten, tror jag, tillsammans med påfågelsfjädrar och allt. Möjligtvis kastade jag själv rubbet. Låter detta vara osagt.

Jag hittade trollhassel i plantskolan här intill men det kostade skjortan. Hu!

Då tänkte jag att; jamen jag gör som i fjor. Klipper några grenar ute vid den där övergivna ängen på kullen.

Någon hade redan varit där och klippt ner allt.

Därefter har jag gått runt med min sekatör i väskan omifallatt. Har också tänkt att det är tur att man inte får väskan genomsökt för då skulle jag nog hamnat på någon lista för mördarkandidater.

Häromdagen var jag nära att klippa några skott vid ett träd här nere i parken som tydligen inte ingick i kommunens klippningsplaner. Men så kom jag på att det ju var rena löjan att klippa sånt som jag kanske rent av kan hitta i min trädgård.

Jag klippte ju och körde till tippen men en hel del är kvar än. Så till hundens stora förvåning (han hoppades på något helt annat) gick jag sen där ute och plockade och fick ihop en litet påskris jag kunde sätta mina återanvända fjädrar och hänga lite kycklingar i.

Närmare kvällen såg jag ju tydligt att jag faktiskt inte alls bara dekorerar för mig själv.

Hunden är ju där.

Vi ska påska tillsammans han och jag.

Fast jag misstänker att han struntar rätt bra i mitt påskris.

Så nu kanske det är läge att plocka bort saxen från väskan.

Vad tror ni om det?

8 reaktioner på ”Att pynta eller inte pynta

  1. Profilbild för Annannan Annannan

    Det är fint att göra fint åt sig själv!

    Jag var alltid så trött på hur lägga-allting-närmast-stökigt det var hemma hos pappa när jag kom dit: allting på köksbordet och bara ett lagom utrymme för honom att sitta och äta. Sedan var jag där ensam för första gången, och på mindre än ett dygn hade det blivit min variant på det där. Det var en sådan tankeställare, och nu är jag mer noga. Det är för all del inte riktigt samma sak, men i alla fall besläktat.

    Jag läste i Ystan om en kille som gått på krogen direkt efter jobbet, med verktygsbältet. Han hängde av sig det i garderoben, men när han kom ut blev han stoppad av polisen, och fick rätt rejäla böter för att han bar kniv…

    Gillad av 1 person

    1. Absolut besläktat och det är hög igenkänning på ditt exempel. Har plockat bort sekatören. Skulle vara hemskt pinsamt och kanske dyrt om de där detektorerna i affärerna började pipa för att jag går omkring beväpnad. Idag har jag gjort fint åt mig själv ute. Absolut nödvändigt!

      Gilla

  2. Profilbild för dependablepersonab9ab116964 dependablepersonab9ab116964

    Kära Marika! Jättehärligt påskris med glada färger! Det piggar upp! Ibland blir traditionerna mer för en själv, och det är ju också värt något. Eller hur? Och sällskapet av hunden räknas mer än man tror🐾

    KRAMAR till DIG!! Anna

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar