säger jag till mig själv.

Vill inte göra det som irriterat mig alltid med min mor.

När man får en grej, typ en Nespresso kaffemaskin med jäkla kapslar, i present och inte ens orkar dölja att man blir lite besviken utan istället förpassa den gamla maskinen ner i garaget och faktiskt uppskatta att man kan välja och vraka mellan olika smaker och få en kopp alldeles lagom kaffe i sin mugg.

Jag ville inte att det skulle bli som när vi köpte ett nytt koronne-spel till mor och far. Mor blev uppenbart sur för det. Hon tyckte inte alls att det var något fel på det gamla med sneda pinnar och några ringar (pga katter som smakade på dem) utbytta av hemmasvarvade sådana (min farbror gjorde dem).

Vi trodde att det skulle bli uppskattat. Nya spelet fick stå länge och samla damm bakom en soffa för om man händelsevis tog fram det istället för det gamla blev det så sura miner att man genast ångrade sig.

Jag tror att jag i alla fall lyckades upprätthålla min tacksamma sida julen 24 då yngste sonen gav mig nya kaffemaskinen i julklapp. Och som sagt har jag använt den flitigt nu i snart ett och ett halvt år.

Men nu har den alltså pajat.

I fredagsmorse när jag skulle laga frukostkaffe till mig och K så blev hennes, första muggen, bra. Mitt blev en långt utdragen espresso där nere på botten i min mugg efter att maskinen låtit som om jag bett den gå till Colombia och hämta kaffe.

Eftermiddagskaffet gick däremot bra. Jag behövde inte trycka extra gånger eller öppna och stänga där kapseln sitter.

Morgonen efter var det kaffe under hela maskinen.

Sen gick det inte att få igång eländet.

Nu har jag testat enligt alla de olika förslagen på Nespresso’s hemsida. Jag fattar fortfarande inget och har bara slösat två kapslar på detta medan maskinskiten står där och gör ingenting. Inte ens rensar sig eller tömmer sig som jag bett den om medan jag följde video’s med jobbig musik till.

Detta höll jag på med hela eftermiddagen igår.

Idag hittade jag äntligen det där gratisnumret (som om det inte fanns där igår…).

Ska ringa dit i eftermiddag då jag är ensam hemma hahaha!

Alla möjliga anledningar har jag för att slippa förklara något som jag inte förstår…eh!? på telefon. Alla fel för mig.

Men nu har jag skrivit det här medan jag suckar över hur jädrans komplicerat detta känns. Så då måste jag väl få det gjort…

Varför kan man inte bara lämna in skiten på nån assistens och få den fixad tillbaka?

Så bra att jag har min gamla kaffekokare kvar i garaget.

Så bra att de säljer kaffe på Svenska kyrkan i år för då kunde jag snappa åt mig ett halvt kilo i lördags när jag jobbade.

Nu ska jag bara komma ihåg att betala det i morgon.

Och eventuellt ringa det där samtalet i eftermiddag för att försöka få klarhet i vad denna sura apparat har för problem.

Allt detta utan att sura själv.

Wish me luck!

Under tiden får nya apparaten stå och skämmas lite bredvid den gamla, lite hostiga, men ändå fungerande maskinen.