För det gör jag ju aldrig va?

Hahaha!!!

Jag har ju kämpat ett tag med taket på verktygsboden som till hälften flög av i en storm i fjor. Eller rättare sagt; det var glasfiberduken som flög av. Ja, för träskivan under satt ju fast ordentligt. Sonen tejpade först fast duken med silvertejp så länge och sen spikade jag och blev väldigt nöjd med det. Tills nu i en storm i början på sommaren. Då for hela biten ner i garaget med en skräll. Sonen hämtade upp den men den var så söndrig att det inte var lönt att sätta upp den. Den gick i bitar när jag stoppade ner den i en påse för att kasta den. Jag hade länge en bit glasfiber i tummen. Det gjorde ont.

Efter att ha tittat runt på vad en sån där glasfiberduk kunde kosta bestämde vi oss för att inskaffa en presenning så länge. Man måste tydligen köpa hela rullar glasfiberduk och det ser jag då inte att vi behöver.

Presenningen har nu legat här sedan innan jag åkte till Sverige. Hoppades lite att min son skulle hjälpa mig men det blev inte så. Häromdagen tog jag tag i det hela själv. Hittade i mina gömmor en lång tältlina som någon hade köpt för längesen. Och så satte jag upp den. Blev väldigt nöjd. Satte in denna bild på Instagram och FB. Skrev att nu kan regnet komma.

Dagen efter blåste hela tältet av. Jag fick börja om igen. Denna gång drog jag linan runt hela huset och förankrade den på andra sidan.

I går kväll var det så dags. Det skulle regna enligt himlen som började bli gråare och gråare under eftermiddagen.

Det blåste en underbart sval vind och efter kvällsmaten satt jag i gungstolen med Scott vid mina fötter och dundrande åska.

Wish hade redan gått in och lagt sig. Sånt vill han ändå inte vara med om.

Länge satt jag där och beundrade den föreställning som urladdningarna gav oss.

Kunde inte låta bli att filma lite också.

Detta är långt mycket vackrare än alla fyrverkerier i världen även om filmen inte alls gör spektaklet rättvisa. Det var som att ha hamnat i världens livefilm. Helt underbart.
Det blev inget regn.
Läser sen att det regnat på andra ställen. Det har öst ner.
Fast inte hos oss.
Men det har ändå hänt något med vinden och alla dessa blixtar för på morgonen vaknar vi till 22 grader.
Det känns som lyx.
Nästan kallt.
Väderlekskråkorna kraxar om mera värme.
Jag håller för öronen och sjunger lalala.
Det är nu det ska regna har jag sagt ju.

Lät till och med bli att göra solhälsningar i morse bara för säkerhets skull.