Är just nu inspirerad att se vad som är positivt med denna trädgård.

Ja, förutom att jag hänger därute morgon och kväll förstås.

I flera dagar har jag hört ett skränande av de där, tror jag, munkparakiterna.

Detta har alltid hänt när jag suttit inomhus och därför har jag inte kunnat riktigt se var de befann sig.

Men en morgon sitter jag vid bordet i trädgården och skriver. Jag kan ibland koppla ihop mobil och dator så att jag kan blogga där ute. Den morgonen funkar det jättebra.

Helt plötsligt landar det tre/fyra stycken av dessa väldigt ljudliga fåglar i mitt granatäppelträd.

De slåss om de frukter som hänger kvar och har spruckit. Jag har gett upp hoppet om att få en endaste liten frukt så de sista har fått hänga kvar i alla sin tråkighet.

Och faktiskt om jag inte blir lite glad över att någon faktiskt kan kalasa på dem ändå.

Bilderna är inte de bästa trots att jag hämtade kameran.

Parakiterna stannade en bra stund men tyckte inte om att jag kom alltför nära.

Tror att detta är, som jag sa innan, munkparakiter. Får upp halsbandsparakiter också ibland på min app men dessa ser inte ut att ha halsband.

Låter gör båda sorterna hahaha!

Den här flög omkring med ett litet granatäpple från gren till gren för att de andra inte skulle ta det ifrån hen.

Det är ju trots allt bra om någon blir lycklig över min olycka.

Sen kan jag inte låta bli att gilla de här kaxiga störnissarna. Kanske är det kaxigheten som gör att jag tycker om dem.

Det är något sympatiskt över parakiter/papegojor.

Slänger de sista minimorötterna till sköldpaddorna och de försvinner sen så jag antar att de också tackade och tog emot.

Det var ju inte mycket att hurra för precis, tänker jag och stryker morötter från odlingsbart i Rom.

I krukan där den avbitna solrosen stod finns nu bitar av ett fallet paradisträd.

Hade satt det i marken men det föll igen och då såg jag att det var blött inuti.

Gjorde som trädgårdsmästaren här nere tipsade om och klippte av bitar och stack ner i jorden. Lite i krukan och lite där jag hade satt trädet från början.

På tal om den där avbitna solrosen så är jag inte så säker längre på att det är sköldpaddorna som är de skyldiga.

Någon har nämligen flyttat runt på mina jordgubbskrukor en natt också.

Denne någon springer och hämtar en kruka och sätter den framför mig när jag sitter och dricker kaffe en morgon.

Han är sååå nöjd med sitt jobb att jag har svårt för att bli arg för den försvunna jordgubbsplantan.

Fast när jag ser tuggmärkena går förstås tankarna till solrosen.

Kan meddela att krukan är kastad nu. Tror inte att plast är det bästa för en valp att tugga på.

Ja, något litet positivt fick jag ur denna sorgliga odlingssäsong ändå.

Detta och så mitt kvällshäng i trädgården som är ett utav de bästa jag vet.