Nämen vi tar väl en liten runda i min trädgård som ombyte till hundträning och annat elände (alltså hundträningen står för sig själv och ingår inte i elände). För att se vad som hänt sen sist.

Jag får syn på gult igen en dag. Det är de där fantastiska krokusarna som jag stack ner för ett antal år sedan som ibland tittar upp igen. Får nystart.

Gula glada små påminnelser om att vissa saker funkar här även om vi går från bara sol till praktiskt taget noll på denna lilla plätt.

Hibiskusen som är så tacksam att ha, sen en vän berättade att de vill ha trångt för rötterna, blommar också. Den får stå kvar i kruka och levererar därför regelbundet. Vilade sig bara lite i värsta värmen och nu är den igång igen. Full med knoppar.

Rensade min busk-ö. Tog bort det som gick att ta bort. Skar ner sånt som absolut inte ville upp. Okej då! Ni får en liten chans till. Mer lovar jag inte.

På andra sidan ön blommar det igen.

Vita små fina blommor.

Även loropetalum som jag skrivit upp att jag skulle klippa lite i juni, men sköt upp till bättre väder och bättre ork, blommar. Nu kan jag ju inte ge mig på den. Suck! Att jag aldrig lär mig. Att inte göra det jag skrivit upp. Att inte komma ihåg att orken kommer så fort jag står där och klipper.

Echeverian som jag talade om förra gången slår ut. Den har så vackra små blommor tycker jag.

Vissa blommor bara kommer av sig själva. Antar att dessa var med i den påse med frö vi spred ut för länge sen med gräset.

Ja, och så har jag rensat i kryddgården. Bort med tomatförsöken. Bort med zucchiniplantan som bara blommade tills den tröttnade. Synd att jag inte tog blommorna. De är ju goda.

Här blir det nu salvia, basilika och timjan. Det kan också hända att lite av morotsfröna jag hade kvar åkte ner medan jag visslade I don’t care.

Men det ska vi inte prata för mycket om.

Vi håller tyst om det för annars försvinner magin.