Jobbar på med mina hundar.

Tycker att det går mest bakåt.

Får tvinga Scott ut. Han tycker inte att han behöver några promenader alls. När vi väl kommer ut är det massor av ljud som gör att han far runt runt och sen drar hemåt.

Wish kommer inte längre än till porten. Där sätter han in alla fyra bromsarna. Om jag lyckas få loss bromsarna fortsätter vi tills han har bajsat. Sen vill han hem. Bums.

Nåja, alla framgångar har bakåtgångar i början.

Det vet jag ju med barn hur det funkar.

En dag kommer jag att minnas dessa promenader som bara lite tokiga och inte som fullständiga gympapass som jag måste vila mig från i minst en timme efter hahaha!

Frågar veterinären om Wish’s skakande bakben.

Han tror att det är muskelmassan som är på nedgående.

Wish behöver promenera. Gärna uppförsbackar.

Förklarar detta för min envisa gamla hund men han vill bara ha godis säger han medan han tittar mig djupt i ögonen med vad kompisen L säger vara hennes döda fars ögon. Undrar om han var lika envis som denna pälsboll…eller lika godissugen.

Googlar på sandstränder. Får bekräftat att strandpromenader är suveräna för just muskelmassan.

Om Wish hänger med får han godis.

Så får det bli. På fredag tänker jag att vi tar oss till havet. Jag och hundarna.

Veckans låt är en sextiotalslåt den med. Jag verkar ha fastnat där nånstans på 60/70-talet.

Fast i modern version.

Med Måneskin som jag gillar.