Nås av nyheten om ett dödsfall till.
Denna gången kan jag väl säga att det var väntat.
Personen ifråga, min fars granne och tillika kusin, skulle fylla 95 om en månad.
Fast han körde bil till bara för något halv år sen.
Genom min far har jag förstått att han tacklat av ordentligt.
För en vecka sedan hittade hemtjänstpersonalen honom på golvet. Han kunde inte prata längre.
Det sista jag hörde var att han låg på sjukhuset i Simrishamn.
I tisdags var det slut.
Kroppen orkade inte längre.
Denne man var en otrolig personlighet.
En man som nördade ner sig i saker.
Hittade för ett tag sen en artikel om honom här.
Minns nyckelharporna han byggde.
Bilarna hörde jag motorljudet av in till mig där jag låg i min säng på mitt flickrum.
Lennart, som han hette, gjorde också videofilmer. Den senaste jag sett var den om möllan.
Han har gjort en film om mors och fars gemensamma femtioårs fest också och den ville han visa mig och mina söner. Första gången vi skulle hem till honom och se filmen var februari 2025 då vi var hemma och firade fars 80års dag. Då föll Lennart och fick åka till sjukhuset. Andra gången var i somras men då hade han först ont i magen och sen var vi upptagna.
För några veckor sedan lämnade han filmen till far. Sa att han skulle skicka den till mig.
Inget kan övertyga mig om att han inte kände på sig att han närmade sig slutet.
Igår hittade jag denna lilla film på youtube. Den är en halvtimme lång och jag ska erkänna att jag skummat lite. Men jag ska se hela det ska jag.
Det jag fått med mig, förutom nyckelharpans historia, är en beundran för duktiga musiker som Åsa Jinder, fast han inte gillar hennes moderniseringar. Och så den kärlek han närde för Eric Sahlströms musiserande.
Jag som ju aldrig varit så väldigt intresserad av fiolmusik fast jag gärna lyssnar på modern folkmusik kan väl säga att han väckte lite min nyfikenhet
Faktiskt om man inte blir glad av detta.
Duktiga musiker gör ju så. Sätter fart på känslorna.
Sen kommer min spellista in på Myrkur igen.
Ja och så Jinder förstås.
Och där var vi ju inte riktigt överens, jag och Lennart, för jag tror tänker ju att även moderniseringar har mycket att ge.
Hej Marika! Tror jag ska börja mina samtal som Astrid Lindgren gjorde med sina väninnor. ”Döden döden döden” fenito!!
Du skriver fint om Lennart. Vilken fantastisk personlighet och vilket rikt liv han verkar ha levt. Hans skaparglädje och alla minnen han lämnar efter sig kommer säkert att leva kvar länge.
KRAM till dig! Anna
GillaGillad av 1 person