Helt plötsligt…

har det gått två veckor. Drömmer fortfarande att jag tappar barn, låter dem äta sånt de inte bör så att de förvandlas till livlösa dockor som jag försöker få liv i medan resten av personalen skriker på mig. Önskar mig långt bort. Vill inte. Samtidigt letar jag sånger, sagor och andra uppslag för väldigt små barn. Galen måste jag vara. Allt …

Fortsätt läsa Helt plötsligt…

Godnatt!

Trött ända in i benmärgen.Förstår inte hur man orkar jobba heltid och sen göra allt det där andra också som hör till ett vanligt hem. Försöker hinna med.Plus att boka in alla de där läkarbesöken och provtagningarna som stundar inför onkologmötet.Kröker rygg. Byter blöja. Nattar småttingar. Undrar om jag får något i ekonomisk vinning av detta. Barnen. De där underbara. Skrikflickan som …

Fortsätt läsa Godnatt!