Går omkring som en galning och fotar mina blommor i trädgården. De står i full blom och jag vet knappt var jag ska titta. Sitter sen en stund i solen och konstaterar att det onda i magmunstrakten har försvunnit. Ilskan har runnit ut. Det är bara tomt nu. Senare ringer telefonen; det är slut …
Vi hade på något vis kommit fram till en kompromiss. Det räckte med ett toabesök, ett glas vatten eller att vända sig till andra sidan till slut. Då i cellgifternas tid gick det inte att fortsätta sova just vid tre tiden. Ögonen bara öppnades av sig själva. Det gör de nu med. Fast det går …
I ett ögonblick är jag tillbaka till mitt vardagsliv i Rom igen, med allt vad det innebär av skoltjafs och hundmys i en enda röra. Jag fick träna lite på kallt väder i Sverige. Lite snö och vårsjungande fåglar om vartannat. Passade på en morgon att gå en runda då solen strålade och allt var …
Jag läser en alldeles fantastiskt rolig bok just nu; Dehlis vackraste händer. Den är inte bara rolig. Djupen finns ju där. Yogan finns där. Sen att jag känner igen malmögubbarna som jag nu är i samma ålder med gör det hela bara bättre. Fast det som snurra mest i min skalle, när jag läser, är …
Min mamma ligger där i sjukhussängen och kan inte så mycket annat. Vi är där varje dag. Försöker hålla modet uppe. Det är för tidigt, säger doktorn, att säga hur det kommer att bli. Hon är mycket trött, min mor. Det lär vara normalt. Vi måste turas lite om för att inte trötta henne alla …
Det var många år sedan. Kommer alltid hit till sommaren eller jul. Om man ska vara exakt var det sex år sedan. Till farmors begravning. Så det räknas inte riktigt. Alla vårblommorna lyser i sol/regn/sol. Precis som april ska vara här. För mig innebär det en viss temperaturinvänjning. Igår när taxin körde mig till flygplatsen …
då vill inte jag ha fler lördagar, tack! Dåliga beskeden ploppar upp då. Stängde av mobilen igårkväll trött och ledsen för det som hänt i mitt "gamla" Sverige. Så fort jag satt på den i morse ringer min far. Mor har fått en stroke. Håller på att försöka förstå vad jag ska göra. Det lutar …
Det är ett förfärligt stort ställe. Inte bara jag går fel hela tiden. Jag får sällskap av en man som berättar att han åker dit jämt och ständigt sedan 1998 och ändå fortsätter att gå fel. Han ser ut som en medicinförsäljare eller nåt. Jag andas ut för jag skäms ju lite som efter fem …
Vi bara måste skratta mera. Det har jag sagt tusen gånger. Tusen gånger har jag fått äta upp det. För att någon dör, blir kuggad, blir sjuk eller få spunk. Alla är de bra anledningar att hänga läpp. Tonårskriser också. Nä, vänta nu! Det är ju just där gapflabbet behövs allra mest. När dörren öppnas …
Jag hör svalorna, ser blåregnet och kan sitta med tårna i gräset när jag dricker kaffe efter middagen. Blir glad och yr. Jag som har hemlängtan, vad det nu är?...Nej, inte hemlängtan; Sverigelängtan. I såna känslor åker mannen och jag en sväng till plantskolan och där går jag rakt på en kruspersilja. Vi satt precis …
