Det var många år sedan. Kommer alltid hit till sommaren eller jul. Om man ska vara exakt var det sex år sedan. Till farmors begravning. Så det räknas inte riktigt.

 Alla vårblommorna lyser i sol/regn/sol. Precis som april ska vara här.

För mig innebär det en viss temperaturinvänjning. Igår när taxin körde mig till flygplatsen i Rom så var det tjugotre grader varmt. Här är det runt tio grader med hård vind.

Ja, jag åkte taxi igen. Fast jag svurit att jag inte ska det. Den här chauffören var en snäll typ. Gjorde allt för att undvika trafikpropparna. Bad om ursäkt för att han pratade med sig själv. Jag försäkrade honom om att jag var ute i god tid så att det var lugnt. I hemlighet tänkte jag att jag egentligen skulle ha varit framme för två dagar sedan, så det spelade ingen roll hur hårt han körde gaspedalen i botten.

Men jag kom fram. Både till flygplatsen och till Sverige. Rakt in i sjukhuset.

Min mamma lyste upp där hon låg med slangar överallt. Min far bröt ihop igen. Jag lyckades vara både rolig och lugn. Strax innan vi skulle gå hörde jag min far också försöka vara sitt vanliga jag och skoja till det.

Mitt mantra är; det blir bra det blir bra.

Hoppas att det ska fungera och att månen är med mig istället för att hålla mig vaken som den gjorde i natt.  Kvinnlig styrka är vad som behövs just nu.

Kanske kommer det skånska aprilvädret också att hjälpa till.