Allting är som vanligt…

fast ändå inte. David Bowie finns inte mera. Jag som tänkt precis som Carina, att han var evig. Vi är inte eviga. Varken han.Eller någon annan. David Bowie fanns med sedan jag började intressera mig för musik. Han fanns där alltid liksom. Precis som hans låt "Heroes" har varit med mig hela morgonen. Igenom yogan. Igenom pratet med yoga-kompisen. Igenom matlagning och hundpromenad. Och så får …

Fortsätt läsa Allting är som vanligt…

Färger

Jag måste skärpa mig. Hitta mitt flow. Göra något annat än att sitta där med alla idiotiska spel. Jag kan. Jag vill... ändå är jag där igen och igen och igen…Göra övningar. Skriva ner tankar. Forma personkaraktärer. Hur ska jag göra det underhållande? Stirrar på datorn. Färgade bollar lockar mera än att skriva eget projekt. Färgade lådor också. Färg. Som smyckena jag lade …

Fortsätt läsa Färger

Ibland går det upp ett ljus. Man ser ett samband. Förstår varför vissa människor söker sig till varandra. Det är när samma sursnäsiga/arroganta beteende upprepas som man förstår...Allt det där man trodde var ens eget fel, ens eget tillkortakommande...att det egentligen beror, till stor del, på andras syn.Det går upp för en att man valt en människa som …

Fortsätt läsa

Min egen drottning

På slottet. Häpnar över enkelheten här med. Att skatterna är långt ifrån Vatikanens sådana.Återuppväcker ilskan över alla hermeliner  som fått sätta livet till för en usel mantel, som småfeta kungar och drottningar fått släpa i marken. Den ilska som väcktes på skoltiden. Sånt jag inte förstår. Jag kan inte heller känna den där stoltheten och …

Fortsätt läsa Min egen drottning

I Sverige

Allt är som vanligt fast ändå inte. Det är ovanligt varmt.Grått och småregnigt, men graderna är de samma som i Rom.Mina föräldrar är de samma, fast internet är numera något de lever med och försöker förstå.Vi är som vanligt en blandning av rastlöshet och slöhet.Förflyttar oss mellan soffor och lite små aktiviteter i förberedelserna inför …

Fortsätt läsa I Sverige