Sitter på min yogamatta (egentligen filt!) en stund innan maten.

Sonens vansinnes utbrott för en buss som aldrig dök upp har tonats ner och han har stängt in sig på sitt rum.

Jag andas in och ut genom halva näsan.

Ibland registrerar jag ett pling från mobilen.

Min systerdotter.

Helt plötsligt rör sig hela golvet.

Fram och tillbaka.

Skåpet skakar.

Sonen flyger ut ur rummet och all ilska är bortblåst.

–  Va, var det en jordbävning mamma?

–  Ja, det var det helt säkert!

Sen läser jag att de drabbats igen.

De som alltid drabbas.

Jag skriver till min systerdotter om händelsen vi nyss varit med om.

Vi enas om obehaget det lämnar kvar.

Och nu nu skakar det igen.

😳