Mest hela tiden.

Precis som vinden.

Stora ungen försöker bli vald som klassens elevrepresentant. Det gör han när jag säger att jag bannemig ska bli invald som föräldrarepresentant. Vill komma närmare. Förstå. Kunna påverka. Han blir inte vald. Det blir jag. Vi är få som föräldrar där, ingen konst. Vem vill? Tre svarar. Två ska bli valda. Jag och en annan mamma. Hon säger sen att hennes son gillar min son skarpt. Hennes son har downs syndrom. Tänker att jag förstår att min stora, ickeläsande, ibland svårsinte son har känsla för de som är annorlunda. Blir glad i mitt hjärta.

Minsta ungen sparkar bakut och har undanhållt att låta mig veta att han fortfarande saknar en bok. Jag ber en mamma skicka en sida, beställer boken via internet och ungen som sen bråkat om maten, igen, kommer med en super rolig text, om än för kort, bara rolig alltså.

Hoppas verkligen att lärarna uppskattar detta.

Jag gör det i alla fall.