Vi ska inte åka till Sverige till jul i år.

Det har vi bestämt tillsammans och det är helt okej.

Ingen satte revolvern till min tinning eller hotade skära av mig fingrar…

Eller jo, lite, för stora sonen önskade att se Dolomiterna.

Han har aldrig sett riktiga berg.

Så dit ska vi efter nyår.

Hunden får följa med.

Jag frågade mina föräldrar om de ville komma hit.

Svaret blev det vanliga. -Du vet att jag inte tycker om att resa, sa min mor.

Lite ledsen blir jag, fast jag förstår ju också.

Det var jag som flyttade för snart 24 år sedan.

Inte dom.

Ja, det är helt i sin ordning.

Fast med en gnutta sorg ändå.

Precis lika vacklande som jag alltid varit, mellan här och där.

Därför tänker jag ut en taktik.

Ett tillvägagångssätt för att överleva utan för mycket tandagnissel.

Jag drar till IKEA, min räddare i nöden.

Där jag kan hitta lampor som inte blinkar i en massa olika färger.

Köper en ljusslinga…jag bara måste ha ljus…två paket ljus och lite röda servetter.

Detta är helt emot min handelsförlamning (nej, jag har inte skrivit fel jag är bara rolig 😉!)

Så nu hänger den där, ljusslingan.

Det är tänkt att det ska bli flera garnbollar än den stackare som hänger där, mellan snöstjärnorna, redan.

Det är tänkt att jag ska vara kreativ och att slingan ska var i ständig konstruktion.

Mitt lilla julprojekt för att jaga bort ångesten!

Det och så julkalendern på svt play förstås!

En riktigt drömbakelse.